Banan, socker, vaniljsocker, ägg, mjöl, vatten och sjukt mycket olja till friteringen. Blanda ingredienerna i en skål, skala och skiva bananerna och rör ner i smeten. Hetta upp oljan och fritera till de fått färg. Voila, you are now a good mouslim house wife!

Nyvaken efter nio timmars sammanhängande och välbehövlig sömn. Helgen spenderade jag och H på resande och ömmande fötter och även om jag sov en del där oxå så var det inte samma slags helande sömn som jag fått nu. Mer om resan finns att läsa här!

Exakt två veckor kvar till H drar till indonesien, vilket borde betyda att det är åtta veckor tills jag följer efter. Jag är både förväntansfull och orolig över hur det ska gå. Jag ser fram emot att få vara lite ensam och komma ikapp med känslolivet. Allt har varit så intensivt och hänt så fort. Samtidigt skulle det kanske räcka med två veckor. Kommunikationsförbindelserna mellan någon avlägsen strand i Thailand där han ska tillbringa sina första tre veckor lär juh inte vara allt för stabila heller. Men det är ingen ide att gå runt och oroa sig, tiden flyger förbi och snart sitter jag på ett plan till Singapore, med lila stödstrumpor och mamma får sin vilja igenom. I går under kvällens joggingpass slog det mig även att detta borde innebära att det endast är tre veckor kvar tills jag ska springa vårruset. Mitt mål har hela tiden vara att ta mig runt de 4,8 km på under 30 minuter men det känns inte alls för för realistiskt just nu. Vårruset är egentligen bara ett delmål för Midnattsloppet som går av stapeln en vecka efter att jag kommer hem från Indonesien. Med andra ord borde jag ligga i hårdträning medan vi åker runt i asien, men hur det ska gå med min stackars känsliga kropp som får migrän så fort jag springer under dagtid i svensk sommarvärme vågar jag inte ens tänka på.

Nu frukost och sen jobbet. Jag känner mig mjuk och avslappnad i både kropp och själ, och fast övertygad om att det här kommer bli en bra dag.