I går mådde jag så oförskämt bra att jag nästan började tro att någonting var fel, och det verkar vara lika illa idag. Kan morgonträningen ha något med saken att göra kanske? I går simmade jag juh ute i det fina vädret följt av ett par lata timmar i solen som gav resultat i form av rosor på kind. Nu på morgonen var planen att jag skulle ge mig iväg till Stockholm Yogashala för att köpa mig ett klippkort och yoga en stund, men när jag loggade in på sidan för att kolla att jag hade tillräckligt med kontanter var det mycket dyrare än jag hade tänkt mig så jag stannade hemma i stället. Min gamla sovsäck och en kudde från soffan fick agera hjälpmedel och jag hyser planer på att vid tillfälle sy mig en egen lite större och mysigare påse nere på Kapellmakeriet. Nu har jag ätit frukost och om en stund ska jag besiktiga bilen ute i Vinsta innan jag åker hem till föräldrarna och äter lunch. Håller vädret i sig kanske jag hinner få lite mer sol på mig. Lite senare i kväll ska jag förbi Kapellmakeriet och hämta ett par rullar med tyg och en verktygslåda innan jag möter upp Finaste och mallar ett kapell till en Flipper 700 i Pampas. Den här dagen kommer nog att ta slut så småningom den oxå.

Finaste fick sovmorgon i morse och passade på att lirka upp mig ur sängen innan han försvann iväg på nya jobbäventyr. Jag lyckades hålla mig vaken i ca 15 minuter innan jag somnade sittande i soffan och skamset smög mig in i sovrummet för att sova ett par timmar till. Hans teori är att jag är trött för att jag redan sover så mycket, vilket kanske kan stämma, men då brukar man mer känna sig seg resten av dagen, inte somna om så fort man får chansen. Nåja. Vid nio tvingade jag mig upp ur sängen och begav mig till Eriksdalsbadets utebassänger som permiäröppnade idag. Jag har laddat för den här simturen i en vecka så jag var verkligen peppad och det fantastiska vädret gjorde sitt till. Vattnet i den stora 25 metersbassängen var varmt och skönt men redan efter 200 meter var jag helt slut och färdig för graven. Nog för att det var länge sedan jag simmade sist, men riktigt så dålig kondis kan jag väl inte redan ha skaffat mig. Jag kämpade på och sicksackade bland tanterna och vid 500 meter var jag så trött och kissnödig att jag bestämde mig för att ge mig själv en liten paus. Det var här någonstans som jag tittade på klockan och insåg att det hade tagit mig 30 minuter att simma 500 meter. Det är så dåligt så det är pisamt och jag började ana ugglor som får kläder. Hur lång är den där bassängen egentligen? Kan det vara så att den egentligen är 50 meter lång och att jag redan simmat mina planerade 1000 meter. En tid på 30 minuter är i så fall mer än godkänt med tanke på hur länge sen det var jag simmade sist. Ingenstans fanns det någon slags markering på bassängens längd och att ställa sig och stega upp långsidan av bassängen jag just simmat i kändes inte helt hundra heller. Ett snabbt sms till Finaste gav klarhet i saken. Stora bassängen på Eriksdalsbadets utomhusbad är 50 meter och jag slipper således skämmas för min dåliga sluttid som inte var så dålig trots allt. Skönt!

Efter simningen låg jag kvar ett par timmar i solen och latade mig och nu har jag precis kommit hem och lastat in två maskiner tvätt och ätit lunch. Finaste ringde nyss och frågade om jag ville ha picknick på Långholmen med honom i kväll så när jag har hängt upp tvätten tänkte jag ta mig till affären och handla lite proviant att ta med. Ett mycket bra och trevligt förslag av min älskade måste jag säga. Hoppas vädret håller i sig.

Vi sitter på waxholmsbåten ut mot Norra Stavsudda och har just passerat Vaxholm. Båten lämnade Stockholm för en timme sedan och om cirka 90 minuter borde vi vara framme. Stora delar av Finastes familj är redan där och efter diverse olika sociala aktiviteter ska vi sprida ut askan från en släkting som gick bort i slutet av förra året. I torsdags var jag på benen och studsade runt hela dagen och som kompensation rörde jag mig knapt ur fläcken igår. Trots att jag sov halva dagen och hela natten är jag trött trött så otroligt trött och jag vet inte riktigt hur jag ska ro det här i hamn. Det gråa vädret och båtens guppande gör sitt till för att vagga mig till sömns. I morgon kommer vi hem igen och sen rullar det på. Hejsan hoppsan!

Röd dag, ledig dag, vilodag men Finaste jobbar för att få vara ledig i morgon i stället. Tror jag. Jag har frågat flera gånger men inte fått någon riktigt klarhet. Ibland är det så. Jag sov länge för att vara jag, har ätit lite och nu börjar jag bli lite rastlös, ensam och övergiven. Det enda jag tänkt göra idag är att handla lite mat inför helgen och det lär juh inte ta allt för lång tid. Har även lite lösa planer på att ta mig till Eriksdalsbadet och förhandsrösta i EU-valet så har jag det gjort. Jag är fortfarande skriven i Järfälla och måste åka till Berghemsskolan och rösta annars och det känns lite drygt. En promenad runt Årstaviken i kombination med det vore antagligen inte helt fel men jag vet inte. Jag är trött och matt i kroppen och har det mysigt i soffan med världens bästa Wynja som gör det väldigt svårt för mig att göra någonting annat. Vi har det bra.

I går gick Shri K Pattabhi Jois bort. Han grundade den Ashtanga Vinyasa yoga som jag utövat sen en evighet tillbaks och har haft ett stort inflytande på hela den yogaaktiva delen av världen. Jag hade den oerhört stora äran att få träffa Guruji när jag var i Indien förra sommaren och fira hans 92:a födelsedag. Redan då var han gammal och skruttig men med en helt otrolig karisma och pondus. Det rådde ingen som helst tvekan om vilken otroligt levande och stark personlighet han en gång hade varit. På Yogashala Stockholm i morse var många av dem som regelbundet besökt Mysore genom åren ledsna och nedstämda av naturliga skäl. Innan practicen pratade Maria en stund om Guruji. hans syn på yogan och vad som var det viktigaste för honom. Maria läste även en fin dikt om hur döden var en del av livet, att de som lämnar oss aldrig riktigt försvinner utan alltid är med oss för att så småningom återfödas och återförenas med oss. Det kändes särskilt bra och fint. Mina tankar gick oundvikligen till Charlotte som jag vet även hon var otroligt fäst vid Guruji och hela hans familj och många andra i shalan hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Aldrig har jag hört mantrat läsas med så mycket känsla och eftertryck.

Jag ringde mäklaren i fredags vid lunch för att kolla läget. Det lät som att han befann sig ute på golfbanan när han svarade och totalt hade glömt bort den pågående budgivning som han enligt uppgift ska administrera. Han mumlade något otydligt om att han skulle försöka jaga tag i de andra budgivarna, att folk var bortresta och att han skulle höra av sig så fort han visste mer. Skitsnack! Är man intresserad av att köpa ett hus så håller man sig väl kontaktbar och svarar på ett bud högre än det man själv lagt om man fortfarande är med i budgivningen. Jag förväntade mig inte att höra något ifrån honom mer den dagen, och det har jag inte gjort idag heller. Var tvungen att gå in på Södermäklarnas hemsida för att kolla om han hade hand om många andra pågående budgivningar och därför hade ont om tid, men icke. Vi har pratat en hel del om framtiden i helgen och som det verkar nu är det nog inte helt hundra att vi tar den där kåken även om vi får den. Jag skulle juh kunna höra av mig till mäklaren själv och tala om att vi vill dra oss ur, men med tanke på hur dåligt han sköter den här affären kan han gått få det som en överraskning om han någonsin hör av sig igen. Annars är ingenting som det ska, men det är bra ändå, bättre än bra. Det krävs en hel del tid att vänja sig bara.

Fortfarande inte ett ljud från mäklaren vilket känns mycket märkligt måste jag säga. Uppenbarligen har själva budgivningen avstannat eftersom det inte kommer in några fler bud så jag antar att det som händer nu är att säljaren står i valet och kvalet om han ska acceptera budet eller avvakta och försöka sälja huset vid ett senare tillfälle. Hur som helst känns det mycket underligt att inte få någon som helst information. Det är väl det som mäklare är till för, eller?

Gårdagens lunch med Kim var precis lika trevlig som vanligt och jag hade riktigt flyt nere på Kapellmakeriet. Svärmor skulle iväg till frisören och lämnade mig och Samba ensamma ett par timmar. Samba är en flatcoated retriever som fyllde två år igår dagen till ära. För att hedra detta unika tillfälle stannade jag till i hundbutiken bredvid Ulrikas Cafe där kim och jag brukar ses och köpte godsaker som ska tilltala hundar. Det blev ett märgben, en grisknorr och en strupe. Helt grotest vidrigt på alla sätt och vis faktiskt men Samba verkade nöjd och glad och höll sig sysselsatt med märgbenet i över en timme. Strupen la jag in i kylen i den påse jag fick den i, en trevlig överraskning för resten av personalen idag.

Finaste kom och hämtade mig för en tur ut till Tumba och den klättring vi försökte oss på i helgen när det började regna. Jag har haft det tufft med klättringen en tid. Jag tycker inte att jag utvecklas alls och harvar på med samma låga nivå som treåringarna klarar medan Finaste bara blir bättre och bättre. Känslan av att hela tiden vara sämst börjar onekligen gå mig på nerverna och för tillfället känns det som att höjdrädslan bara blir värre och värre juh mer jag håller på. Det är inte så att jag egentligen är sjukt kass på att klättra, men jag VÅGAR inte och det stör mig. I går kunde jag inte ens klara tre moves på den lättaste leden på hela stället och efter ett par försök bröt jag ihop totalt och började gråta. Vet inte hur mycket min grova PMS spelade in men väl hemkommen gick jag raka vägen in i sovrummet och la mig för att sova ångestsömnen tills för ett par timmar sen. Finaste sa inte ett ord på hela tiden och bristen på stöd gör mig en smula nedslagen. Nu sitter jag här och undrar om jag har något att be om ursäkt för eller hur vi ska ta oss ur det dödläge och den dåliga stämning som uppenbarligen råder. Ser inte alls fram emot kvällen.

Det är mycket som snurrar i huvudet nu. Efter att ha varit ute och titta på huset invändigt i början av veckan beslutade vi oss för att avvakta med husköpandet tills vi hittat något annat. Dagen efter när budgivningen verkade ha avstannat helt på ett väldigt bra pris beslutade vi oss för att lägga ett bud i alla fall. Det var mer än ett dygn sen och vi har inte hört ett ljud sen dess. Hur lång tid ska en budgivning behöva ta egentligen? Om det nu är så att vi har köpt ett hus uppstår helt plötsligt en hel del att stå i. Vart ska vi låna pengarna? Hur lång uppsägningstid har vi på våra lägenheter? Var ska vi ha alla möbler medan vi renoverar nedervåningen? Vad ska vi köpa för toalett? Och så vidare, och så vidare...

Jag fortsätter att söka jobb och har fått en hel del negativa svar men även en intervju nästa vecka. I Danderyd så om det bli av i kombination med husköp så får jag en rejäl resväg. Nåja. Träningen ligger mer eller mindre på is. Jag har all tid i världen men juh mindre man gör desto mindre energi har jag och här sitter jag. Jag önskar så att jag kunde förmå mig till att njuta av all den tid jag har till mitt förfogande när jag ändå har det relativt förspänt ekonomiskt men det går inte. I stället sitter jag här och slösar bort tiden med dåligt samvete och frustrationsångest. Bortkastat! Nu ska jag söka några fler jobb, sen lunch med Kim och eftermiddag på Kapellmakeriet. Nog så.

Hej vad det går. Helgen har varit rolig och hektiskt med ovanligt mycket aktivitet och umgänge. Vi drog iväg till Tumba i går för att klättra men så började det regna så jag föreslog på vinst och förlust att vi skulle dra iväg och kika på huset i Årsta havsbad fast vi egentligen redan dissat det. Vi hittade dit efter mycket om och men och förälskade oss totalt både i huset, tomten och området fast vi egentligen inte kan sätta fingret på varför. Kanske är det själva grejen i sig vi är så sugna på. Äga vårt boende, våga släppa allt gammalt och båda prova något helt nytt, öppna armarna och ta emot förändringen med allt vad det innebär.

Området är ett gammalt sommarstugeområdet och Haninge kommun är tydligen jättemåna om att det ska bevaras i sitt befintliga skick så både husen och tomterna är jättesmå. Det är lite kolonilottsområdeskänsla över hela grejen, som en camping fast hus. Det känns som att lite av friheterna och möjligherna med att köpa hus och tomt går förlorade när det finns en sån tydlig detaljplan över området samtidigt som det är så mysigt där ute och det ligger inte allt för långt från stan heller. "Vårt" hus är 55+30 kvm vilket får räknas som stort i området och tomten är bara på 600 kvm men ligger i slutet av en väg nära till skogen. Både huset och tomten är potential att bli jättefina med en hel del arbete men vi kommer aldrig kunna bygga ut i framtiden om vi blir trångbodda så det blir ett projekt som är roligt nu och kanske inget som håller resten av livet. Vet inte hur mycket vikt man ska lägga vid det. I går stod vi och kikade in genom fönstrena som två fluktare och nu har jag både ringt och mailat mäklaren och lämnat medelande för att höra om vi kanske kan få låna nycklarna och åka dit igen, men han verkar inte allt för intresserad av att sälja något hus till oss.

Gårdagen var mycket mycket trevlig bestående av lunch med (human)Sol på värdshuset kräftan följt av ett solitärbesök på naturhistoriska riksmuseet. Min favoritutställning där inne är Sveriges natur eftersom jag alltid får alla rätt på de små frågetävlingarna de har där inne. Det störde mig som fan när knapp nr 8 var trasig på svampfrågorna så jag var tvungen att svara smörsopp fast jag visste att rätt svar var kantarell bara för att komma vidare till nästa fråga. Ja jag är barnslig. Hann med en stunds vila på Cafe Vérdos uteservering med en färskpressad juice och en god bok medan jag väntade på Lisa och vår middag.

Jag hade köpt en flaska vin enkom för den fina etiketten och det vackra namnet och det visade sig att den var riktigt god. Dessutom hade jag införskaffat en flaska Limoncello sen fina Lina bjöd mig på denna dryck på sin balkong för ett par veckor sen. Kvällen var med andra ord räddad och det var två mycket glada figurer som bröt upp vid matbordet framåt småtimmarna. I morse var nog ingen av oss riktigt lika glad och vi låg kvar i sängen läääänge länge och tyckte synd om stackars Lisa som var tvungen att gå till jobbet i dag. Så småningom kom jag iväg till KC för att klättra och sen åkte jag till förorten för att hämta bilen så det går att ta sig iväg och klättra lite utomhus i helgen. På eftermiddagen har jag reparerat kapell, eller jag har försökt reparera men mest haft sönder mer och fått reparera mina reparationer. Ibland går ingenting som man vill. Nu ska det i alla fall bli skönt att slänga sig i soffan och glo på tv en stund innan man äntligen får gå och lägga sig igen. I morgon är det freeeedag!

Dagens glädjeämnen

• Vädret!
  
• Lunch med (human)Sol
  
• Middag med Lisa
  
• Lägenheten är ren och nystädad
  
• Jag är äntligen fått ordning på garderoberna
  
• Det rör på sig på arbetsfronten
  
• Välbehövliga sparkar i baken
  

Måndag, igen. Jag började dagen med en skön långpromenad runt Årstaviken och var ganska ensam för en gång skull, antagligen tack vare vädret. Det är något avslappnande med att vakna upp en dag och se att solen inte längre strålar från en klarblå himmel efter en längre period med superväder. Jag klagar absolut inte på fint väder! Det är bara skönt att kunna ta det lite lugnt och slappa inomhus med gott samvete i bland. Inte för att jag direkt sliter ut mig på dagarna annars heller i och för sig. Det stör mig att jag har så svårt att njuta av mina lediga dagar när jag gått runt på jobbet och längtat efter lite omväxling den senaste tiden. Antagligen har det att göra med att jag inte har någon aning om när jag kommer att hitta ett jobb och försörjning nästa gång. Mitt uppe på Liljeholmsbron i morse slogs jag av insikten att det är min förbannade skyldighet att ta till vara på tiden nu när jag har den. Så länge jag söker jobb, inte vänder totalt på dygnet och håller mig någorlunda aktiv i övrigt så har jag faktiskt ingenting att skämmas för. Jag får ta njuta av livet och en analkande sommare, sitta på uteserveringar, mysa med vänner och ha det bra. Det är jag värd! Det är bara det att alla andra aspekter av livet hamnar lite på is när man inte har en stadig inkomst. Finaste och jag har börjat titta lite löst på hus och jag kommer väl antagligen inte bli beviljad något lån så länge jag inte har en fast inkomst att komma med. Reproduktion är det väl inte att tänka på heller. Jag hoppas så klart på att det bara är en tidsfråga innan jag har någonting att göra på dagarna även om det verkar dröja ett tag innan jag kommer på vad det är jag ska syssla med resten av livet, men säker kan man juh aldrig vara. Nu har i alla fall halva den här dagen snart gått och jag är mitt uppe i jobbsökande och tvättande. I kväll blir det kapellmakeriet för hela slanten och sen är det dags att gå och lägga sig igen. Det känns.... inte helt okej.

Dagens glädjeämnen

• Naturen som knoppas och brister vart man än tittar!
  
• Det lagom fina vädret
  
• Tvätten som snart är färdig
  
• Finaste som verkar engagera sig lite i framtiden
  
• Morgonpromenaden
  
• Våren
  

Jag lyckades hålla på självständigheten nästan hela dagen, men vid fem kastade jag in handduken och satte mig på bussen ut till campingen där Finaste tillbringat dagen med sin bror. Fram till dess hade jag och fina Lina spenderat dagen ute på Djurgården bland tusen andra stadsbor och fikat ute på Rosendal. Jag tog den knökfulla djurgårdsfärjan tillbaks till slussen, rusade in i närmsta matbutik för att slita åt mig något att grilla och sen bar det av. Campinglivet är... Speciellt. Jag har själv svårt att inse tjusningen men jag ser juh att alla här ute älskar sina husvagnar och stormtrivs. För mig känns det nästan som det sämsta ur två världar. Du får joxet med mat, disk och hygien från tältlivet samtidigt som du och grannarna bor ovanpå varandra och alla har superkoll på vad du gör a la radhus. Obegripligt för mig men paradiset för många andra och det är juh jättebra. Nu ska jag våga mig upp ur husvagnssängen och klä på mig så jag kan få lite frukost.

Fredag, första maj, röd dag och den ser ut precis som alla andra dagar i mitt liv. Finaste har redan stressat iväg, fast ut till campingen för att fiska med sin bror i stället för till jobbet. Sak samma, resultatet för mig är att jag är ensam hemma med katterna och en hel lång dag framför mig att forma som jag vill. Ändå känns den här dagen annorlunda. Bättre. Jag är ledig precis som alla andra och kan skippa jobbsökarångest och filosoferande inför framtiden och bara koncentrera mig på att ha det bra. Jag har bunkrat upp skåp och skafferier med massor med godsaker så om en stund ska jag kravla mig upp och laga mig en lyxfrukost värdig drottningar. Extralagrad greveost, leverpastej, granatäpple, banan, lingongrova, ägg, fil, gurka. Shit det börjar redan kurra i magen. Så småningom hoppas jag att Lina hör av sig så vi kan ses en stund och umgås i det fina vädret och senare i kväll ska jag eventuellt grilla hemma hos Lisa. Jag har en stående inbjudan ut till campingen annars men jag tänkte att jag skulle försöka undvika det in i det sista i ett patetiskt försök att demonstrera mitt oberoende. Dagen känns ändå oändligt lång och jag är en smula osäker på vad det är jag ska göra med mig själv som jag mår så bra av. Att träna är fortfarande inte aktuellt med tanke på hur förkylningen känns, jag antar att man borde vara ute i det fina vädret men jag vet inte om jag har så stor lust. Vi får väl se hur det blir.