Vissa dagar orkar man ingenting, andra dagar är det ingen hejd på energiflödet. Vaknade strax efter sju när Finaste gick till jobbet och hade dammat, skurat och dammsugit hela lägenheten två timmar senare. Resten av dagen kunde alltså tillbringas med att göra roligare saker. Jag tillbringade ett par timmar till i sängen innan jag gav mig av från söders höjder för första gången på flera veckor för att träffa Lisa och äta lite god mat. Hon kom brunbränd och fräsch direkt från Bali med sin äkta hälft i släptåg som gjorde oss sällskap en stund innan han skyndade vidare mot nya äventyr.

Vi tog istället god tid på oss och strövade gata upp och gata ner i jakt på allt och ingenting. Det är skönt att flanera planlöst i affärer utan tidskrav eller inköpslistor. Jag hade ändå någon slags önskan om att hitta en fin lite moderligare gudinnestaty än den av Kali som jag haft stående i bokhyllan en tid. Det kändes inte riktigt passande. Efter att ha besökt varenda hippiebutik från Fridhemsplan till City hittade jag så småningom en fin Mariastaty som inte kändes allt för katolsk för att jag skulle störa mig på det. Inte riktigt det jag sökte men det känns helt okej nu när hon väl står där. Jag är trött i både kropp och själ och otroligt nöjd med dagen. Den har varit oerhört trevlig och avslappnad, kravlös och skön. Nu ska vi snart krypa ner i sängen med de nytvättade lakanen, gosa ner oss och försöka orka hålla ögonen öppna genom första halvlek av La Ligamatchen för att vakna pigga och utvilade i morgon lagom till ultraljudet. Om ett par timmar har vi vinkat till vår lilla bebis och vet dessutom vilket kön den har. Vi längtar!

Jag har lovat mig själv att inte bli en sån där mamma. En som bara pratar blöjor, bajs, välling, spruckna bröstvårtor och annat som ingen annan än jag, och möjligtvis Finaste är intresserad av. Samtidigt är det jag nu går igenom någonting av det största som hänt mig, både mentalt och kroppsligen, och det är skitsvårt att inte prata eller skriva om det. Jag tycker att jag har klarat mig hyfsat bra hittills. Därför var det så otroligt skönt att träffa Lina i förra veckan. Äntligen någon som är helt med på att jämföra storleken på svullna bröst, prata barnvagnsinköp, förlossningsmetoder, smärtlindring och annat som ingen annan i hela världen har något utdelning av. Efteråt kände jag mig glad och uppåt i flera timmar.
Den senaste veckan har jag råkat ut för det roligaste graviditetssymptomet ever. Jag drömmer, helt sjuka saker. Jag som aldrig brukar minnas vad min hjärna har för sig i vanliga fall drömmer långa, sammansatta historier och berättelser som känns som att de varar i flera timmar. De första två nätterna var nostalgitrippar tillbaks till ungdommen. Jag gick igenom tidigare kärlekar och partners för- och nackdelar för att kunna dra slutsatsen att jag vald bästa möjliga pappa till mitt barn. Natten efter det hade Finaste och jag sex minst 60 gånger på alla möjliga och omöjliga platser. I mina drömmar alltså. Sextio gånger är lite väl mycket även för en viril man i sina bästa år. Nätterna sen dess har varit mest jobbiga. Inga direkta mardrömmar men, konstiga och störande historier, saker jag letar efter som jag aldrig hittar, personer som beter sig illa, känslor av frustration och otillräcklighet. I natt fick jag lite dispens då det enda jag behövde göra var att leta febrilt efter två gummiankor med en lila respektive röd blomma på. Nu minns jag inte exakt varför men just de två exemplaren var tydligen överlägset bättre än alla andra och var något jag beslutat mig för att jag behövde ha i min ägo. The story continues...

Efter ett par lata veckor på landet fick jag nog och bestämde mig för att sträcka lite på gaspedalen. Resan började med 10-färjan över till fastlandet, in till stan för att packa ner tvåmannatältet, pannlampa, sovsäck, liggunderlag och något skönt att sova i, för att sen sätta mig bakom ratten igen. Åtta timmar och 54 mil senare var jag framme vid Käringsjön i Härjedalen där jag slog upp mitt läger i väntan på att Finaste skulle komma ner från fjället och göra mig sällskap.

Han hade varit på vandrande fot i tre dagar med all sin packning på ryggen i mestadels regnigt och uschligt väder och jag tänkte att min blotta närvaro borde räcka för att pigga upp stämningen lite. Jag var på det klara med redan innan jag åkte att han antagligen skulle tälta uppe på kalfjället eftersom han skyr fjällstationerna som pesten så jag var beredd på att jag skulle få tälta ensam. Konstigt nog störde det mig inte alls, och efter ett par timmar där jag spatserade runt och njöt av omgivningarna och av att inte längre ha en kropp formad efter ett bilsäte la jag mig i tältet och somnade.

Morgonen efter grydde kall och klar och efter bara någon halvtimme av läsande i tältet hörde jag ett par bestämda steg trampa förbi utanför. Kärlek! Vi tillbringade dagen med lite utterligare utforskningar, hyrde en kanot och gav oss ut på sjöarna, klav i land och grillade lite mat, gjorde oss bekanta med en bäver och satte oss sen i bilen för att åka hem igen. Väl i Falun kände vi att det var dags för ett rejält ombyte av miljö och tog in på Clarion Hotel med middagsbuffé, kvällsmys i jacuzzin och sist men absolut inte minst, hotellfrukost. Morgonen efter var vi hemma i civilisationen igen och verkligheten och vardagen kunde så smått ta sin början. 114 mil och några sittsår senare var det lätt värt för att få hem kärleken.