I morgon bli lilltjejen två månader och jag har ingen aning om hur tiden kunde gå så fort. Hon har redan vuxit ur sin första pyjamas, den med ugglorna på som var det första jag köpte till henne medan hon låg i magen och det första plagg vi satte på henne som var hennes eget. Då satt den som en säck. Nu är benen för korta och tyget spänner över mjölkmagen. Hon har fått sin mammas dubbelhaka och de gosigaste tjocka små lår ni kan tänka er med massor av veck man måste tvätta och torka. Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade kommit in i något slags rutiner, men vi lär i alla fall känna varandra lite mer för var dag som går.

Jag köpte mig en iPhone i present till mig själv att leka med när jag sitter och ammar på nätterna eller hänger på stan. Den har räddat livet på mig men så gott som eliminerar min tid vid datorn eftersom jag kan göra nästan allting från telefonen i stället. Allting utom att betala räkningar, spela Mafia Wars och uppdatera bloggen på ett vettigt sätt. Jag tänker ofta att jag ska höra det, men de stunder då jag har båda händerna lediga och tillräckligt med energi för en fungerande hjärna är få, och då prioriterar jag annat, hemska tanke. I stället har jag börjat twittra för att få utlopp för mitt behov att tvinga på folk detaljer ur mitt liv. Men jag lovar att skärpa mig på bloggfronten oxå. Äta och sova är ändå överskattat.