Torsdagar är numera städdagar i det Wahl-Ekrotska hemmet. Mormor kommer och passar Smilla medan jag rusar runt som en iller och fixar och donar här hemma. Skönt att det har blivit en vana, riktigt meditativt och avslappnat att kunna pula lite i lugn och ro utan att behöva hålla ett öga på lilltjejen hela tiden, galet skönt när det är klart, men fy fasiken vad det tar emot innan jag kommer igång. Idag hann jag tvätta, städa, diska. dammsuga, skura och laga mat och var ändå färdig ute i solskenet innan kl två. Resten av dagen blev desto mer avslappnad med fika nere hos farmor på firman följt av lite tjejhäng i solen med Klara och Sanna. Jag sportade raggsockor och tofflor idag också och foten känns mycket bättre, även om skavsåret fortfarande ser sjukt nasty ut. Dagens höjdpunkt var när posten kom. Två brev totalt, och båda med roligt innehåll! I like.

Jag tror att det började som ett skavsår för några veckor sen. Mina fina, dyra joggingskor från Löplabbet hade helt plötsligt en vass kant i ena hälen. Som att någonting inuti skon hade vikts ner vid något tillfälle när jag i mammapanik med en hysterisk Smilla hade kastat på mig skorna. Jag tänkte inte mer på det, bytte mellan lite olika skor och knatade på. Gata upp och gata ner, dag ut och dag in. Det blir ett par mil om dagen skulle jag tro. I går när jag kom ner på gatan för att promenera bort till Babymassagen kände jag att det gjorde riktigt ont. Hade varken tid eller ork att ta mig upp igen med vagnen för att byta skor när Smilla precis somnat och tänkte lite barskt att "Jaja, det brukar domna bort sen när man kommer igång och har skavt på ett tag". Det var mitt första misstag av många den dagen.

På väg in mot stan känner jag hur det börjar göra mer och mer ont. Från att ha skavt lite på hälen börjar det stråla upp på vaden och ila i ena fotknölen. Jag var i stort behov av ett par nya skor. Kretsade runt Gallerian i väntan på att Foot Locker skulle öppna, kom in, fick söva om Smilla bara för att endast hitta ett par skor jag möjligtvis kunde tänka mig, som naturligtvis inte fanns i min storlek. Bra läge att helt plötsligt bli kräsen på. Haltade vidare till Puma som inte heller hade något att erbjuda som föll damen i smaken. Vidare mellan Stadium, Skopunkten, Adidas, Playground, Radical Sports, Ecco, Vagabond, Scholls... ni fattar. Plötsligt inser jag att det inte är skorna det är fel på, det är mig. Jag vet inte vad det är jag är ute efter och kommer således aldrig kunna finna det. Det bästa hade varit att köpa några skitskor, antagligen tofflor så jag åtminstone kunde ta mig hem och sen gå igenom allt skit jag har liggande i garderoben för att se om där kanske finns något jag kan använda. Det gör det mest största säkerhet. Plötsligt har nämligen snåldjävulen slagit klorna i mig. Delvis på grund av att jag är mammaledig och har betydligt mindre pengar att röra mig med jämfört med tidigare, men även för att det är så mycket roligare att handla till Smilla. Inte är jag värd ett par nya skor som inte ger mig blödande sår, eller ett par byxor som faktiskt passar. Inte ska väl jag.

På något sätt lyckades jag ta mig både till och från massagen i Vasastan, till den inbokade lunchen på Norrmalm med faster J och sen hela vägen hem till Södermalm igen utan att avlida. Varför jag inte tog tunnelbanan omtvista de lärde. Väl framme vid Medis gav jag plötsligt upp, gick in i en skoaffär, köpte ett par nya pjuck och bad dem kasta de gamla. Skadan verkar dessvärre redan vara gjord. Efter lite ombesörjande i går kväll som bland annat resulterade i minst en liter blodblandat var, kändes foten riktigt okej i morse. På eftermiddagen satte jag mig på en bänk i solen och funderade lite över möjligheterna att gråta en skvätt och be Finaste komma och hämta mig och Smilla med bilen för då orkade jag inte längre. Väl hemma igen, en storhandling senare, upptäcker jag till min förvåning att skavsåret inte bara ser betydligt värre ut än igår, hela foten är dessutom svullen. Fotknölen på insidan av vristen är ett minne blott och hela området ömmar. Det rinner nån obehagligt gulaktigt vätska ur de hål jag gjorde på blåsorna i går och jag kan knappt stödja på foten. Hoppas hoppas verkligen att det inte regnar i morgon för då är det raggsockor och Birkenstocktofflor som gäller. Att sitta still, eller ännu hellre, ligga med foten högt, är det dessvärre inte tal om. Hej mammaliv!

I går när jag haltade runt på stan med min klumpfot och mina blodblåsor blev jag stoppad och intervjuad av SvD medan jag hysteriskt gungade barnvagn för att Smilla inte skulle vakna. Det handlade om nätshopping. Min hemliga drog är avslöjad! Hur visste det? Syns det så tydligt? Hela artikeln finns att läsa i SvD:s Näringslivsupplaga. Dessvärre inte på nätet i skrivande stund. Hur kommer det sig förresten att jag är så snygg i mitt eget huvud men aldrig blir särskilt bra på bild? Mystiskt.

Måndag: Babymassage, lunch med faster.
Tisdag: Mammabarnyoga, hänga med Hugo & Lina.
Onsdag: Öppnaförskolan, promenad med föräldrargruppen.
Torsdag: Stora tvätt- och städdagen. Eventuellt mammabarngympa.
Fredag: Än så länge ingenting inbokat, men det är nog bara en tidsfråga.
Så kallas det för mammaledighet.

Det blev Pingus babygym från Rätt Start. Omdömet är inte riktigt klart än, men katterna gillar det i alla fall. De förstår inte alls varför bebisen måste ligga just i den fina fluffiga sängen som uppenbart är deras eftersom den står på golvet. Smilla tar det med ro men skulle gärna ha lite mer plats för fötterna. Den som inte passar sig får en kick på nosen.

Smilla sov knapt någonting alls på hela dagen i går. Därför räknade jag kallt medatt vi båda skulle sova åtta timmar på raken i natt. Iställetblev det sju timmars oroligt bökande och gnölande, upp innan tuppen kl 04:30, misslyckade försök att somna både i sovgungan och babybjörn på  morgonen. Sen däckar lilla hjärtegrynet så fort jag lägger ner henne i vagnen innan jag ens hunnit ner i hissen. Nu ligger honnybajsad och halvtmedvetslös och sover medanjag stapplat omkring i Årstaviken med stirrig blick och försöker utveckla förmågan att gå och sova samtidigt. Jag har i allafall tur med vädret.

Lilltjejen börjar visa allt mer intresse för att sträcka ut händerna och ta tag i saker, så vi börjar så smått fundera på att köpa oss ett babygym. Det enda problemet är att de alla är så satans fula. Jag har surfat på nätet och det finaste jag hittade, det enda som egentligen är acceptabelt över huvud taget, var så klart hemgjort. Det verkar inte ens särskilt komplicerat. En delad rockring klädd med tyg, en filt och några udda leksaker med öljetter. Jag har dessutom ovanligt bra förutsättningar eftersom alla verktyg och allt material, utom möjligtvis rockringen då, redan finns nere på kapellmakeriet. Men när i hela fridens namn ska jag hinna?

IKEA har två varianter som är tänkbara annars, En väldigt stilren i trä och en lite mer färgglad i tyg. Pingu från 'Rätt start' är helt okej oxå men de är lite tunt med leksaker på dem tycker jag. Allt annat är fluffigt, luddigt, högljutt och osmakligt i största allmänhet. Sen kan man juh fråga sig om det är jag eller Smilla som ska vara nöjd med det hela. Vilken tror ni mest på?

Enligt konstens alla regler ser en korrekt amningteknik ut enligt följande: "Placera barnet med magen mot din egen mage, stöd ordentligt under nacken, placera barnet med näsan i nöjd med bröstvårtan och låt den sträcka sig fram och suga tag. Hakan i, näsan fri. Var noga med att se till att barnet är vänt mot dig så den inte ligger vridet." Misstänker att Smilla inte fått den informationen.

Det här får nog ändå klassas som en lyckad dag. Lugn och harmonisk tillvaro med Smilla som sov först en halvtimme i sovgungan, sen ett par timmar till i vagnen innan det var dags att prova på den där mammabarnyogan.
Det började som det alltid gör när vi ska prova på nya saker tillsammans, vi ammar och missar början, hon bajsar ett jättelass så vi missar ännu mer och sen somnar hon. Den här gången somnade hon dock inte utan låg på sin filt och snuttade på fingrarna och filosoferade i en halvtimme i alla fall innan hon ruttnade. Pappas flicka blir snabbt rastlös men jag köpte mig lite extra tid genom att vända på mage, pussa på kinden. vifta med benen och alla andra knep jag kan för att hålla henne sysselsatt. Inte världens mest harmoniska och meditativa practice med andra ord, men skönt att vara i shalan igen och sträcka lite på sig om inte annat. Jag intalar mig själv att det kommer gå bättre sen när hon blir mer intresserad av leksaker som jag kan distrahera henne med.
Sen var det i alla fall dags att sova en stund och jag cirklade med vagnen minst fem varv runt kvarteret för att få henne att somna eftersom jag hade siktet inställt på raggmunk med fläsk och lingon på Vendetta. Jag hann inte ens få in maten innan hon vaknade igen, men på något sätt lyckades jag få i mig den där maten tillslut och sen rullade vi iväg igen. Ett par timmars ytterligare promenad, den här gången med bebis i Baby Björn på magen, innan vi sammanstrålade med Finaste på en uteservering för att ta tillvara på solens sista strålar. Tydligen ska det vara sämre väder i ett par dagar framöver så det gäller att passa på.

Puh vad varmt det börjar bli i lägenheten nu när solen ligger på. 3 stora fönster direkt i söderläge och fortfarande lite för kallt för lilltjejen att ha fönstret öppet några längre stunder. Alla klädföretag verkar dessutom ha bestämt sig för att nu är det pyjamasar med korta armar och ben som gäller framöver så då gäller det att hålla temperaturen uppe så länge hon sportar den avslappnade looken. Snart är det dock dags att hoppa i finstassen och bege sig till mamambarnyogan för första gången. Jag har peppat på den sen långt innan Smilla föddes men det har än så länge fallit på att hon inte är typen som ligger och chillar på en filt några längre stunder medan mamma pysslar med sitt. Det är hon väl egentligen inte nu heller, men jag tänkte göra ett försök ändå. Hon är vaken allt längre stunder och kanske nöjer sig med att titta sig omkring och klia sig med fingrarna i halsen om jag har tur. Det värsta som kan hända är väl att nån av oss börjar gallskrika och/eller kräkas så vi måste gå därifrån. Funkar det bra har vi dessutom ett pass på Friskis & Svettis i hornstull på torsdagar, med corträning för mig och Smilla som jag gärna provar.

För en stund sen fick jag henne att somna i den än så länge överflödiga sovgungan på mindre än fem minuter vilket bara har hänt tre gånger tidigare. Tredje gånger över huvud taget som hon somnar av sig själv utan att man bär henne eller kör henne i vagnen. Det här ser onekligen ut att vara en bra dag. Ännu bättre blev den när Mikaela De Ville tipsade om en mascara som är vattenfast tills man utsätter den för en temperatur på 38 grader. Det är juh för fasiken genialiskt! Varför har ingen informerat mig om det här tidigare?! Nu kan jag äntligen gråta och leva rövare hur mycket som helst, se någorlunda respektabel ut och ändå inte behöva gnugga ögonen ur mig på kvällen när det är dags att göra kvällstoalett. Jag gillart!

Fick ett mail i morse om att affären där jag beställt min Beco Butterfly hade satt tillbaks pengarna på mitt konto eftersom de inte levererar till Sverige. Erbjud inte internationell leverans med Sverige som alternativ då, jävla nötter! Jag la ner mycket energi och möda på att hitta och välja rätt mönster på selen men jag antar att det bara är att börja om. I ett ögonblick av tidsbrist och lättja frestas jag att beställa från den enda svenska återförsäljaren jag kan hitta, men inte nog med att alla tygerna de erbjuder är strykfula, kalaset kostar 500kr mer, även om man räknar med fraktkostnaden. Åh vad trött och besviken jag blir!

Måndag är massagedagar nu för tiden, eller i alla fall de senaste fyra måndagarna och den nästkommande. Smilla var vänlig nog att sova i nästan åtta timmar innan hon väckte mig för att få äta första gången i natt, sen sov vi två timmar till innan vi klev upp strax före sju. Man skulle kunna tro att jag vaknade som en ny människa efter ett sånt sovpass, men dessvärre verkar det som att jag ligger så mycket back på sömnkontot att jag bara blir trött av att sova länge nu för tiden. Jag klagar absolut inte dock! Att få sova minst fem timmar i sträck i stort sett varje natt misstänker jag är få småbarnsföräldrar förunnat. När vi väl vaknar på mornarna är Smilla i regel på strålande humör. Morgonbebisen är utan tvekan den bästa bebisen, även om hon är ganska så söt på kvällen när hon äntligen somnat för natten oxå.

Vi gäspade oss hela vägen från Skanstull till Vasastan där massagen äger rum och stannade och uträttade ärenden och shoppade oavbrutet på vägen. Jag börjar misstänka att det i fortsättningen blir billigare om jag tar en taxi från dörr till dörr, så mycket pengar som går åt varje gång jag promenerar genom stan. En liten leksak där, ett par solglasögon där, en finfin present från Smilla till mormor där. Inga stora summor men många bäckar små, och mammapengar gör en minsann inte rik. Nåja. Det är ett par dagar kvar tills jag måste logga in på banken för att betala mina räkningar. Förhoppningsvis har det kommit in lite pengar tills dess så kan jag köra strutstekniken så länge.

Efter massagen träffade vi mamma vid centralen och promenerade hem i det fina vädret. Jag fortsatte att kuta ut och in i diverse affärer medan den stolta mormodern rullade vagnen på gator och torg för att barnet skulle fortsätta sova. Väl hemma höll de varandra sällskap en stund så jag hann laga lite mat och fixa lite här hemma. När man väl får en liten stund över till att göra allt det där som man laddat för att göra, blir man så stressad och speedad att man inte vet vart man ska börja. I morgon har vi dock ingenting som helst inplanerat, vilket kanske låter skönt men i själva verket känns lite läskigt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med henne, eller mig själv, en hel dag om vi skulle få för oss att stanna hemma eftersom hon har så svårt att sova när man lägger ifrån sig henne på dagarna. Om jag ändå ska gå och bära på henne timme ut och timme in, eller köra henne i vagnen även om hon verkar hata den just för närvarande, kan jag lika gärna vara ute och röra på mig.

Ryggen börjar dock bli lite paj av att bära henne i våran gamla antika Baby Björn som lägger större delen av vikten på axlar och nacke nu när hon börjar bli lite tyngre, så igår tog jag och beställde en ny bärsele till henne där man kan bära henne både på magen och på ryggen, plus att man kan byta person som bär henne utan att plocka upp henne ur själva selen. Beco Butterfly II heter den. Jättebra när vi är ute och balanserar på slacklinen eller klättrar och man vill turas om utan att väcka henne när hon väl har somnat. Smakar det så kostar det men med tanke på hur mycket tid jag går och bär på henne redan så misstänker jag att det kommer att vara en bra investering. Hoppas den kommer snart!

När jag jobbade hände det att jag mellan varven sprang ner till Svarta Lådans butik på Mäster Samuelsgatan runt hörnet och kompletterade mina måltider om någonting saknades i matlådan för dagen. Man kunde komponera sina egna måltider efter näringsinnehåll och välja olika storlekar på protein- och kolhydratsdelen för att sedan avsluta kalaset med en nyttig sallad. Perfekt för mig som ville tänka lite på vad jag stoppar i mig Man kan även få alla måltider för dagen hemskickade för att underlätta ytterligare.
Nu för tiden när jag är hemma med Smilla har jag inte särskilt svårt att få ihop måltiderna, snarare att äta på regelbundna tider och att hinna laga maten, som jag vet att jag mår bra av att äta. Därför anmälde jag mig till deras utmaning där man kan få hjälp med kost och träning under åtta veckor för att nå de resultat man eftersträvar. Jag har en bit kvar tills jag är i samma form som jag var innan graviditeten tills jag kommer i favoritjeansen och om jag får vara med på det här vore det grejt! Håll tummarna!

Jag tog och lyxade till det lite och unnade mig en iPhone för ett par månader sen och den har verkligen räddat livet på mig om nätterna när jag sitter uppe och ammar. Den har även inneburit att jag kan vara online och hålla mig uppdaterad utan att sitta vid datorn. Kort sagt, jag kan göra allt med min iPhone som jag gjorde förr, utom att blogga. Eller kan kan jag väl men det känns drygt att sitta och knappa in långa texter med ena tummen, och att ladda upp bilder funkar inte alls. En levande blogg behöver bilder. I nuläget är detta en stendöd blogg utan vare sig text eller bilder iofs.

Idag är det äntligen fredag, Finaste jobbar till ett och kommer sen raka vägen hem för att umgås med oss. I går kväll planerades det för en inköpsrunda på stan och kanske ett glas rosé på nån mysig uteservering kring Medis, men nu faller regnet ner och inget av det känns särskilt lockande längre. Smilla har sovit i snart tre timmar i bärsjalen på min mage och jag har spenderat minst en timme av den tiden med att rensa spam från bloggen. Hinner jag bara skriva klart det här inlägget oxå så får den här förmiddagen anses som lyckad.
Hennes största intressen i livet för närvarande är att ligga naken på skötbordet och vifta hysteriskt med armar och ben, eller att sitta i babysittern och köra ner händerna så långt ner i halsen så att hon kräks. Hon kan även greppa tag i en leksak men ser sjukt förvirrad ut och fattar nog inte riktigt vad hon gör, eller varför hon gör det. Jag längtar tills hon kan börja sysselsätta sig själv lite med att utforska händer, fötter, och leksaker ännu mer, och tills hon blir mer sugen på att sova någon annanstans än på min mage. Den otroliga mängd tid som frigörs i och med detta gör så att det svindlar framför ögonen på mig. Jag vill skriva!!