Ibland när jag inte inser mitt eget bästa är det som att universum själv går in och pillar lite i väven för att skona mig ifrån det värsta. Inte ens då brukar jag fatta vinken. Det var många år sedan jag slutade tro på så kallade tillfälliga sammanträffanden. Om någonting uppseendeväckande händer är det oftast för att de betyder något, min uppgift är att vara öppensinnad nog att se sambanden. Om många bra saker sker i tät följd på varandra brukar det ofta vara ett tecken på att man är på rätt väg. Så även om det värker i hela kroppen av saknad och varenda cell protesterar och försöker slå i backen så verkar det som att just nu är det åt det här hållet jag ska.