It's not snowflakes, it's stardust!
När posten kom så landande bunten med papper ganska hårt på golvet, och vissa delar gick faktiskt isär. Så, årets första julpynt hamnade på min hallmatta, och vinterskorna får symbolisera avundsjukan över att det är snö i resten av landet (inkl. Linköping) men inte här.
För övrigt var Serenity chockbra (tack för det, aftonpressen). Den bör nog inte ses om man inte har antingen läst boken och/eller sett serien (Firefly) först. Men den fick mig att skratta, gråta, tappa hakan, bita på naglarna, klappa lite på Per när han såg skrämd ut, samt sitta och bara le med stoooora ögon.
Det känns som att det mesta har stannat upp. Jag väntar på en fast anställning, jag har slutat se framåt på massa roliga saker man kan göra och julen lockar inte heller. Apati, är nog rätta ordet. Dock försöker jag bota detta med att dra ner på jobbandet lite, och göra en massa andra saker. Exempelvis är det dansuppvisning (för högstadieelever) på g, och strax efter det en träningsdag med Harlem Hot Shots. Sen blir det väl diverse andra arrangemang före jul hoppas jag. En swingbetonad lussefest skulle inte sitta fel, tror jag. Jag har varit sjuk på den de senaste två gångerna, så jag kan kanske få vara frisk den här gången :)
Sen händer det ju faktiskt lite andra saker. Mycket mer umgänge med kompisarna är en rolig sak, bilder från förra spelkvällen (vi spelade Illuminati) kan ses ovan, och ikväll ska jag faktiskt se Serenity, som jag har väntat på i långt över ett år. So ... chin up, Martin.
Hur kommer det sig att man hinner med att beställa två gånger från spunky.co.uk (min favoritnätbutik, ur ett varumässigt perspektiv, för övrigt, annars vinner amazon.co.uk med hästlängder) och få grejerna (massa fina tröjor, en grymt schysst mössa, en musmatta och tusen bonusklistermärken, nån som vill ha ett eller flera?) innan bokus.se (med 3-6 leveransdagar) ens har fått tummen ur. Kan ju tillägga att böckerna jag har beställt fanns i lager, och är dessutom svenskskrivna, vilket innebär att lagret borde ligga i Sverige. For the record så bor spunky.co.uk i Storbritannien om ni inte förstod det. Bör jag ringa Sverker?
In other news så verkar det bli så att jag inkasserar en fast tjänst väldigt snart, min konkurrens lever nog inte upp till förväntningarna och ledningen inser att jag faktiskt har rätt kompetens (främst vad gäller pedagogik, vilken är den stora frågan just nu (jag har inte pedagogikkurs 1a som finns i deras automagiska formulär, däremot har jag läst fortsättningskursen som har den föregående som förkunskapskrav (eller motsvarande), det kan väl inte betyda att jag redan har nödvändiga kunskaper, eller? :)).
När jag uppdaterade delar av mitt CV (måste göra det där ordentligt snart) så slog det mig att hela min hemsida bör bli lite revamped (förutom den här bloggen, tror jag) och som en sann användbarhetstomte så undrar jag ju självklart då "Vilka är användarna/målgruppen?" och "Vad har de för behov? / Vad vill de se på min sida?". Så, bollen är er kära läsare, klicka på kommentarer nedan :)
Nu är det slut. Det kommer inte att bli som förut igen. Men det slutade vackert. Jag är ganska säker på att om det ska sluta, så ska det sluta så här.
From time to time
Minutes and hours
Some move ahead
While some lag behind
Like the baloon that rise
And then vanish
This drop of hope
That falls from his eye
Spoon in spoon
Stirring my coffee
I think of this
And turn to go away
But as I walk
The voices behind me say
Sinners sin
Come now and play
Har jag för höga krav?
Kanske...
Is this not enough?
This blessed sip of life,
Is it not enough?
Staring down at the ground
Oh, then complain and pray for more from above,
You greedy little pig
Stop, just watch your world trickle away
Oh, it's your problem now
It'll all be dead and gone in a few short years
600 sidor lästa än så länge av Judas Unchained denna helgen. Det lutar åt att bli mer strax, då jag går och lägger mig tidigt. Lust finns inte till att göra så mycket annat. Nåja, har varit på två sociala happenings i helgen iaf, bara hoppat över den tredje. Donkey Congas (bild i listen ovan) hos Lina & Per var roligt och partaj hos Dickens med hela galna gänget var helt rätt. Socialdans var inte riktigt rätt nu, även om jag ångrar att jag skippade det i efterhand. På alla andra fronter är livet pest eller kolera, välj själv, jag har gjort tillräckligt med val.
Det har lugnat ned sig på jobbet, eller ja, det har det egentligen inte, men jag känner att jag har kontroll över saker och ting igen, förutom en sak möjligen: Jag skickade precis in min jobbansökan, vi får se om jag får mitt jobb som jag haft i 4 år. Det vore ju ganska trevligt.
Jag kände iallafall att jag kunde släppa det ständiga bekymret som har varit de senaste månaderna med en massa viktigt jobb som det var brådis med av olika anledningar, så jag körde hemåt ... men jag kom inte riktigt hem ... stannade vid kanten av en äng. Där kom det över mig.
Den kärlek du gav mig, som fyllde mig med liv, den kan jag inte ge tillbaka ... men du anar inte hur mycket jag önskar att jag kunde.
Jag tvingar mig själv att tänka på mindre bra saker för att kunna sova.
[00:00] <m0rt> nu har jag namnsdag ;-)
I övrigt känns livet inte av, jag vet inte var det gömmer sig, jag är täckt av möten som skymmer världen runtomkring. Men tur är att mina studenter tycker att kursen ger dem något och att mötena kan vara ganska roliga. Dock kom jag på en smidig sak till nästa veckas omgång med möten ... de har en deadline i slutet av den veckan, och de kommer vilja fråga mig tusen saker, men de kanske snarare behöver tänka lite själva utan att förlita sig på mig, så jag har givit order om att jag inte finns tillgänglig för någonting som beror den kursen hela nästa vecka. Det ska bli skönt på nån nivå :)
"På nån nivå" är för övrigt veckans uttryck, men snälla, fråga mig inte vad jag menar eller var jag har fått det ifrån. :-P
Igår morse när jag kom (försent) till jobbet så satt låg det en pappersbunt på mitt kontor. Min andra chef (ja, jag har två) hade lagt den där och det var en utvärdering ifrån studenterna med alla deras individuella svar. Vanligtvis ska cheferna sortera bort påhopp, men min andra chef är inte som de andra cheferna tyvärr så han hade inte gjort det. Läsningen var inge rolig, många elaka kommentarer, jag fick en stor klump i magen. Nu är det så att utvärderingarna skrivs runt examinationstillfället så det är så att säga i stridens hetta, men det gör ont ändå såklart. Lite senare på dagen hade jag (tidigare bestämt) utvärderingsmöte med dessa studenter. De kom med massa bra konstruktiv kritik istället, så det var skönt.
På eftermiddagen hade jag projektgruppsmöte med några andra studenter. Det kom fram att 4/5 av gruppen inte hade gjort något på en månad, utan lämnat över allt jobb på den återstående femtedelen. Jag skällde lite på dem, för att försöka få dem att inse allvaret i detta. Sedan blev jag klart bekymrad över att jag inte kom på någon smidig lösning för den återstående femtedelen utan att sabotera gruppens arbete fullständigt. Jag lämnade över problemen på kursledaren i förhoppning om att han löser det (han har mer erfarenhet av sådant) och så traskade jag ledsamt tillbaka till mitt kontor.
När jag kom dit så hade jag fått svar av utbildningsledaren på min fråga om han ville ställa upp som referens i en ansökan, eftersom det är han som har bäst koll på vad jag har gjort för förändringsarbete med utbildningen det senaste året. Svaret blev "Yes, jag kan till och med lova att ge mycket positiva omdömen." Den stora stenklumpen jag hade i magen krossades helt, underbart att få såna här kommentarer.
Mina känslor pendlar ganska hårt upp och ner just nu, så jag reagerar värre på småsaker (både positiva och negativa) än jag brukar göra, då är det skönt att få såna här kommentarer av vänner:" Ifall livet ser särdeles tomt och eländigt ut och du tröttnar på alla käcka tillrop, så kom ihåg att du iaf inte är i stånd att göra en objektiv bedömning. Och eftersom vi andra försöker balansera upp tar vi i lite mycket ibland. Men det är bara för att vi gillar dig. =)" Mysigt!
->
... det firade jag idag genom att åka till Göteborg på användbarhets- konferens.
Ett gäng trevliga talare, några gamla kogvet-vänner och en hel del andra välbekanta ansikten (inkl. en lindy hopper :). Jag kände mig som hemma i det gänget. Nu tänkte jag dock inte dra allt som alla har sagt idag men några citat ska ni få höra iallafall. Darja Isaksson från InUse (min absolut största idol inom interaktionsdesign) sade väldigt många värdefulla saker som jag ska förmedla till mina studenter, och ett par specifika saker som hon sa passar så bra in i tiden för mina studenters projekt just nu. Hon sa bland annat den givna "Textbaserade specar luras att de är detaljrika" och den lite roligare "De är så beslutsanorektiska" angående beställare/kunder.
Darja var helt klart den bäste talaren och hennes ämne var mest värdefullt för mig, men på andra plats kom Claes Källqvist från Sony Ericsson. Han pratade om interaktionsdesign i mobiltelefoner, naturligtvis, och var lite lätt frustrerad över att det inte alltid är så lätt. Han sa:
"Ibland drömmer man våta drömmar om muspekare."
