I guess the question now is, where do we go from here?
Svårt att sammanfatta en resa på några rader, svårt bara att få ner upplevelsen i text, så jag tror jag försöker med en plus- och minuslista :)
Plus:
- Underbar snö
- Några av de bästa åken jag någonsin gjort
- Soligt väder (vissa dagar)
- Trevligt sällskap
- Bra skidlärare
- Den höga luften
- Den bästa hamburgaren jag någonsin ätit i hela mitt liv, på PocoLoco i Chamonix
Minus:
- Förkyld några dagar
- Några tråkiga människor i skidgruppen som saboterade
- Värdelös mat (istället för buffé som det brukar vara, så var maten ihoprörd, och givetvis med lök och örter som jag inte tål)
- Tisdagskvällen med spyor och andra otäckheter på grund av maten
- Baguetterna
Introduktionsmöte med ledningsgruppen för dansföreningen igårkväll, det är svårt att hålla sig ifrån att göra något i den formen på fritiden. För 10 år sedan, då jag bestämde mig för att jag skulle till Linköping, så hade jag inte trott att allt det här skulle hända :) Tur det kanske, det är roligt att bli överraskad, och det mesta har ju löst sig fint. *tänka positivt* :)
Jag fick en länk med dagens sanning alldeles nyss. Kände att jag ville dela med mig av den till er:
Sen kan ni få en bonus genom några mycket tänkvärda länkar:
Fast ni kanske redan förstod att jag ogillar de flesta medier av idag? :)
Tillägg:
När vi nu ändå pratar medier, den här läsningen var underbar.
När vi var tillsammans drömde jag mardrömmar om att du skulle försvinna från mig, i bilkrascher, flygkrascher, knäppa cykelolyckor och rånmord. När vi var tillsammans kunde jag se dig så fort jag blundade, och jag hoppades att du mådde bra, att du trivdes i ditt liv, i din själ, med din sysselsättning, och att du kanske såg mig med när du blundade. När vi var tillsammans kunde jag bara slappna av när du var nära, när din andedräkt fuktade min kind, när min näsa borrade sig in i din nacke. När vi var tillsammans snarkade jag.
Så säg aldrig att jag inte älskade dig...
Det var en mycket pendlande dag idag. Jag var på konferens om pedagogik, träffade gamla lärare, mentorer och vänner, och efter det hängde jag i Hajoms soffa och umgicks med några andra vänner.
Good stuff:
- En riktigt bra och intressant föreläsning
- Trevligt att träffa min mentor, vi planerade massa bra saker och jag fick support i trubbel jag har med några av mina kollegor på jobbet
- Trevligt att träffa gamla vänner
- Lite scary, men roligt, att träffa gamla lärare
- En riktigt kass gammal lärare hade bättrat sig och gjorde ett mycket bra intryck på mig
Bad stuff:
- Många mindre intressanta föreläsningar, och dessutom någon urkass dito.
- Åhörargrannen släppte sig under en föreläsning, eeew.
- En vän berättade om problemen som han och hans fru har med ett komplicerat tvilling-havandeskap. Problemen gör att de oroar sig dag och natt, och aldrig kan slappna av. Detta har lett till sjukskrivning.
- En kollega berättade om en annan vän som dött på ett otäckt sätt, några dagar efter att jag pratat med henne, för snart ett halvår sedan (så går det när man inte håller kontakten ordentligt). Det är tjejkompis nummer två i min ålder som omkommit det senaste året. Båda två var människor som bringade mycket glädje i sin omgivning dessutom. Det är inte konstigt om man börjar fundera på ens liv.
Men nån har sagt att vi har, så många år kvar
Snälla, låt dem börja nu, ja låt dem börja nu
Jahopps, nu är jag med i ledningsgruppen i dansföreningen också. En gång aktiv, alltid aktiv. Jag lämnade mottagningsverksamheten på universitetet för att hinna med att ha ett liv för något år sedan, har saknat det tokmycket sen dess, så nu byter jag bara inriktning lite .. mot dans istället :) Det här ska nog bli både bra och trevligt, det är bra människor med goda och galna hjärnor som är med i gruppen.
Ni antecknar va?
Jag vet inte om ni är som jag, att de minnen ni har är statiska bilder, och inte episodiska. Att om ni drar er till minnes något så ser ni en bild framför er över situationen. Sån är jag iallafall, och jag har starka minnesassociationer till musik. Av någon anledning började jag imorse att tänka på Dansar aldrig nykter med Magnus Uggla, och fick se en bild på ett soligt vinterlandskap med väg 36 som huvudperson och sjön Boren som biroll, strax utanför Motala. Detta var strax före jul 2001 och jag var på väg till Örebro och min f.d. flickvän, och lyssnade antagligen på den låten då. Detta ögonblick som jag drog mig till minnes fick mig att klura på andra musikaliska verk som fått mig att minnas speciella situationer.
Den första jag minns (tror jag) är Moonlight Shadow med Mike Oldfield. Jag ser en trafikplats, ett mot, en motorvägsavfart, sent en natt, troligen någonstans i Holland. Bakgrundshistorien till detta är att under min familjs resor till England när jag var liten så klev vi upp klockan 3 på morgonen, så att vi klarade av att köra sträckan på 210 mil på två dagar, detta gjorde att sent på kvällen hade vi kommit till Holland eller möjligen in i Belgien om autobahn inte varit igenkorkat. Det starkaste minnet jag har från själva resandet där är smaken av kallt potatismos och kall kokt korv som vi åt till lunch (middag i min värld) någonstans i södra Danmark varje resa.
Nu ska inte det här bli en uppsats, då jag sitter å drar mig till minnes en himla massa låtar och deras associationer, så jag nämner bara ett annat minne, som också är från 2001. På vårkanten jobbbade jag i centrala Linköping på Xpedio Linköping Ubiquitous Research Center, och cyklade dit varje morgon i småkyligt men mycket soligt väder, lyssnandes på The Popsingers Fear of the Pollen Count av The Divine Comedy, i min lilla mp3-spelare med 32 MB minne. Mitt minne rymmer lite mer.
Du, grabben, kliv ut ur skalet en stund, jag har en fråga ...
Har det inte alltid varit ägg i kaviar?
"Den har stora likheter med de kringresande vaxutställningarna decennierna kring 1900. För en ringa penning kunde man få se vaxfigurer och vaxformationer av kända mördare, syfilisblåsor och barn med två huvuden - samma sorts freakshow som vi idag får direkt in i våra vardagsrum."
Åsa Linderborg om svensk TV. I Aftonbladet.
Jag blir glad över att höra att jag inte är helt förutsägbar, till vissas förtret. Tack för komplimangen! :)
I övrigt har dagen varit pendlande. På jobbet hade jag och Stefan (m.fl. snälla inhoppare) en föreläsning och visning för Oskarshamnsgymnasister, förhoppningsvis gillade de det lika mycket som vi. Jonas och Jonas har applicerat än mer gaffatejp på deras forskningsprojekt (ja, för det är inte forskning om det inte involverar gaffatejp, riktigt kvalificerad forskning mäts i meter förbrukad tejp). Sen blev det squash med Dickens, och efter det lite mer tv-serie-tittande med Hajom, dock utan Nanna som är hemma med migrän (förhoppningsvis sover hon gott). Jag kom hem för sent för att hinna prata en stund med Fia dock. Hörni, bara så ni vet det allihopa, så tycker jag om er! Och nu ska även jag sova. :)
I wish there was a knob on my tv to turn up the intelligence. There is one called Brightness, but that doesn't work.
