ComputerSweden: Nu har kvinnorna tagit över bloggandet En typisk svensk bloggare är en ung och välutbildad kvinna med vänstersympatier som gillar att skriva. Hon har inte något emot att bli kontaktad av företag och föredrar att läsa bloggar om mode.
http://computersweden.idg.se/2.139/1.73196
Har jag någon läsare som anser sig matcha alla de här kriterierna, eller hur pass snedvridet är det här resultatet? Är det kanske en avsevärt större mängd pojkar som har vänstersympatier, än andra politiska åsikter, och inte alls tjejerna?
Mest undrar jag nog om någon av er ser ut som tjejen på bilden i artikeln, och är singel, och tycker att jag är söt ;-)
The smokestack spitting black soot into the sooty sky
The load on the road brings a tear to the indian's eye
The elephant won't forget what it's like inside his cage
The ringmaster's telecaster sings on an empty stage
The girl with the curls and the sweet pink ribbon in her hair
She's crawling out her window 'cause her daddy just don't care
The clown with the frown driving down to the sidewalk fair
Finger on the trigger let me tell you gave us quite a scare
The kids flip their lids when their ids hear that crazy sound
My neighbor digs the flavor still he's moving to another town
Well i don't know how you take in all the shit you see
No don't believe anyone and most of all don't believe me
Jag tror jag har skrivit lite om det här tidigare, men nu har det inkommit ny information. På campus i Norrköping har vi ett gäng indier/pakistaner som utbytesstudenter. Jag har aldrig sett någon av dem i en trappa, någonsin. De tar alltid hissen, även om det rör sig om endast en våning upp eller ned. Då står de tålmodigt och väntar på att hissen som är sjuttioelva våningar bort ska pallra sig till den aktuella våningen. Så när man kommer från våning 2 på väg upp till våning 7, så stannar man på våning 4, det kliver på en styck indier, och han kliver av på våning 5. Frågan är ... varför gör de på detta viset?
Denna historia berättade jag med lätt frustration för en grupp vänner som jag inte träffat på år och dar häromdagen. Ett av paren där utbrister då att javisst, de har indier/pakistaner i deras trappuppgång (4.5 mil från campus Norrköping) som tar hissen en våning ned eller upp, och de har aldrig sett vederbörande i trapporna heller.
Så, nu vill jag verkligen veta vad grejen är? Någon som har en idé?
Once upon a time, deep and far away in the burgeoning forest, a little fairy thought to her self: "What if I were to sail the oceans blue in search of the that one person I want to spend my life with?" The thought led to some fidgeting. You see, this was an ordinary fairy with a fright for the unknown. The weeks went by, spring turned to summer and summer faded into fall. When the winter storms arrived she made up her mind and off she went! She sneeked on to a pirate ship and by listening to the name of "Tinkerbell" she found her self getting an unusual and unexpected amount of respect. "This Tinkerbell must be a very sorcerous creature" she thought and went on planning her next move, enjoying the benefits of her loaned name. You see, in spite of being a genuine wood fairy, with a fright for the unknown, she was quite adventurous and savvy. But how was she to find her True Love? Or him to find her? Perhaps if she asked the pirates for their assistance. You never know, there might be a secret map to a hidden love treasure. The crew actually knew of the existence of one of those, but did not wish to tell her. You see, the real Tinkerbell had been the pirates' pole dancing queen, and they sorely needed a replacement. The little fairy thought to herself: "How am I going to get out of this? If I pole dance poorly, they will never give me the info I need, and if I pole dance too well, they will never let me go!" And then it struck her! Of course! All she had to do was... or, maybe that wouldn't work either. No, she would need a better plan. You see, our little adventurous wood fairy knew this: True Love never show itself in disguise, au contraire to Love who often shows up in different shapes and garments. (Actually, Love has its own cloaking device. Sometimes it sort of flicks on and off, which is very confusing to people in its vicinity.) But, she still needed that map. Maybe if she cooked a great meal for the pirates they would soften. So she looked in the cargo hold for ingredients she could use. She would need to include a special plant in the food that would numb the minds of the pirates. The plants name was anthericum. (She had picked it, by chance, at the shores just before entering the ship. And since she was a magical creature, she knew exactly how to handle this innocently beautiful lily...) And what a spectacular banquet she made! The pirates forgot all about pole dancing and sang her praise when they indulge themselves in a very special dessert. She gave the captain an extra portion and just as planned he gave her a copy of the map with a big happy smile. Her next move was of course to get off the ship and start searching for the love treasure. So she told the captain who was still under the influence that she needed to go north. That's where the great dragons live. Young sexy men came there to either slay the dragons or paint them. You see, dragons like a nice airbrushed tan. Anyhow, the fairy arrived week later and the pirates set sail for the southern archipelago again. While getting of the ship, she'd already seen a nice hunky artist-type of guy. She started flirting with him by repeatedly give him shyly glances and let her gaze linger just long enough for him to see she was watching him, before she (with a little smile) averted her eyes. It was working like a charm. (But of course, she was a magical creature!) Soon enough they couldn't take their eyes of each other, and suddenly it struck her! What was she thinking!? Flirting with the first man she saw! This way she would never know if he really was True Love and not just some pretender. She did not want to be fooled again (that's another fairy tale) and to be sure this time, our savvy little fairy decided that it was time for The Test! The Test is fairly simple: First you line up all the men, and ask them to remove all of their clothes. The ones who do this happily are a bit weird, and they wont make it to the second round. Ask the remaining men to fondle your breasts. The ones who object, could be the ones who want something serious, and they make it to the third round. Ask the remaining men to kiss you, and pick the greatest kisser. Easy-peasy. So the fairy did this, and in the end, the man she chose was of course the very same man she had been flirting with! True Love never disguise it self! (Easy-peasy!) They kissed and kissed and talked and talked and he taught her how to paint dragons and she taught him how to make magic and they were indeed happy together ever after. So, if you go by your gut feeling (not by fear or other feelings), dare to be a little adventurous, pick flowers now and then, and stay calm, clever and shrewd when necessary you might just find your very own True Love. Happy hunting, friends!
By Julia, Martin and Mårten.
Jag gillar en hel del folk på mitt jobb, även om det finns en hel del nötter (de tycker såklart detsamma om mig ;). Våra personalfester har i de flesta fall varit bra arrangerade och roliga.
Idag hade vi personalfest i Tinnerö Eklandskap utanför Linköping. 75 personer blev indelade i 10 grupper, varje grupp fick en gps-mottagare, och en lång lista på koordinater till gömda påsar med monopolpengar i. Koordinaterna var uppdelade i Lätt, Medel och Svår, och det låg korresponderande mängd pengar i påsarna. Favorittippad var adjunkten i GIS (Geografiska InformationsSystem) eller någon av doktoranderna inom samma område, då de arbetar med gps:er. (Ungefär här så kanske ni förstår att hela historien resulterar i en stor egotripp :).
Efter några små övningsrundor (som tog lång tid för vissa), så var det dags. På 45 minuter skulle vi leta upp strax under 50 caches, eller ja, så många vi hann innan alla andra grupper hade hunnit ta pengarna. Lekledaren tipsade om att ta ut närmaste cachen och gå mot den. Vi tog ut näst närmaste, som låg på linje med närmaste. Vårt lag bestod av en mycket tävlingsinriktad kvinna 50+, en f.d. orientererska 35+, en gubbe med ambitioner på 48 vårar, samt tre grabbar strax under 30. Vi började springa, och ett annat lag som trodde vi sprang mot närmaste sprang förbi oss. De blev glada när de hittade den närmaste (en Lätt), men väldigt förvånade när vi bara sprang om och log (mot Medel-cachen). Sen var vi nästan ensamma om att springa söderut, där det som tur var låg en stor äng och lite hagar ... jättelätt att få bäring på satelliterna och hitta lätt. Vi plockade ett gäng lätta, ett gäng medel och framförallt ett gäng svåra. Det gav mycket pengar. De flesta andra lag gick norröver, in i skogen. De hade inte det lika lätt. :) En cache missade vi, och efter att vi tagit ett varv på kartan, så gav sig några stycken från oss (inkl. mig) iväg ner till den vi missade igen ... men vi missade den ändå ... sprang fetlångt fel in i skogen. Det var dock tokroligt likväl.
När poängen räknats ihop visade det sig att laget med GIS-adjunkten inte hade plockat en enda poäng. Laget med chefen (prefekten) hade traskat igenom ett kärr och inte lyckats speciellt lysande. De flesta lagen hamnade mellan 8000 och 18000 poäng, men vi inkasserade vinsten med våra 25800 poäng. Det kändes fint.
Efteråt var det gemensam matlagning över stora eldar, klart roligt. Dock slutade hela kalaset strax innan 21 ... så det var lite väl kort. Jag ser dock väldigt mycket fram emot nästa gång.
Uppdatering:
Daniel fixade en gps-logg, så här kan man se hur vi knatade runt. När det blev ljusblått (dvs. på linjen som visar vår progression) så sprang vi ... vi sprang LÅNGT in i skogen, uppenbarligen. Inse gärna också att nästan alla andra lag gick rakt in i skogen mot nordväst, för där fanns flest caches. Inse då givetvis varför vi vann :)
Nu börjar livet ta fart igen, och det känns oerhört skönt. Apatin som jag var inne i under min bokläsningsperiod (also known as sjukdom) släpper med att man börjar göra saker. De nya studenterna kom igår, och jag träffar dem på tisdag, och sen är det undervisning varje dag, nästan hela dagarna, fram till november. Yum. Ett jobb ska vara jobbigt, på precis det här sättet. Jag hade medarbetarsamtal (inte med min medarbetare dock, utan ...) med min närmaste chef idag. Han är bra, och vi diskuterade vad jag ska göra framöver. Slutsatsen var att jag får göra vad jag vill, eftersom jag nästan bara har gjort bra saker sen jag började på denna avdelningen. Det jag inte har gjort är kompetensutvecklat mig, så jag får påtvingad sådan i vår. :) Underhållande. Kort sagt, jag trivs.
På fritidsfronten känns det uppbokat. Det blir dansträning minst tisdag och torsdag, och squash på onsdagar, framöver. Jag tänkte dessutom utnyttja friskvårdsförmånen på jobbet och köpa mig ett spinning-kort. Hmm, det blir väl måndagar då, kan man tänka sig :) Fullt upp. Helgerna framöver har dansuppvisning och stor social fest i ett skogsbryn inplanerat. Trevligt värre.
För övrigt har Irans president Mahmoud Ahmadinejad börjat blogga, helt klart ett publicity stunt, men men ... det är ganska underhållande. :)
... är ett grymt bra ord, och beskriver känslan man har i magen efter att ha läst ut Anansi boys av Neil Gaiman. Det här är helt enkelt ännu en bokrecension, dock får boken sommarens bästa betyg (än så länge :).
Boken handlar om Fat Charlie vars far dör i en karaoke-olycka (don't ask), och ger Fat Charlie mer än pinsamma känslor när han lämnar jordelivet. Det visar sig att fadern var Anansi, en gammal gud, med rätt att berätta och sjunga historier. Fat Charlies broder dyker upp när han börjar efterforska faderns död och leverne. Brodern lägger beslag på Fat Charlies jobb, hans fästmö och hans lägenhet ... och det är bara början.
Det finns några få personer på den här planeten som klarar av att lägga fram en historia så att det snörper till i maggropen. Passager som "Daisy looked up at him with the kind of expression that Jesus might have given someone who had just explained that he was probably allergic to bread and fishes, so could he possibly do him a quick chicken salad: there was pity in that expresson, along with almost infinite compassion." och humor som "And the duck said: 'Put it on my bill? In a bar? What are you, some kind of pervert?". Gammalt skämt, med en lysande ny tvist. Jag läste Gaimans American Gods för ganska många år sedan, och jag har inget minne av att den var så här underhållande... måste nog läsa om den. Det hinner jag nog med i veckan. Vad ni som läser detta hinner med är att skriva vidare på sagan ! ;-)
"You start realising that in horror fiction people get what they deserve, whereas in comedies people get what they need. And I felt that at the end of Anansi Boys, everybody got what they needed." - Neil Gaiman.
Av någon skum anledning så har jag haft tid att läsa mycket i sommar, och vid ett flertal tillfällen de senaste veckorna har folk frågat mig vad det är för böcker som jag har läst, så det är väl lika bra att jag skriver en kort recension om var och en här. Dock tar jag endast upp de böcker som jag inte läst tidigare, då jag har läst om två Neal Stephenson-böcker och en hel uppsättning med Peter O'Donnel-böcker.
Ken Macleod - Learning the World
Den här boken handlar om två civilisationer som möts för första gången. Den ena civilisationen är människor några tusen år fram i tiden från oss räknat, de befinner sig på vad som kallas ett generationsskepp, skapat för att kolonisera planeter. De upptäcker för första gången en planet som sänder ut radio/tv-vågor. Debatten är ganska livlig om hur man ska gå till väga för att möta detta, för att inte på något vis skada eller skrämma denna uppenbart intelligenta civilisation. Den andra civilisationen är invånarna på planeten, som befinner sig i ett pseudo-trettiotal. Vissa vetenskapsmän där upptäcker att det dyker upp ett rymdskepp och de flesta blir väldigt sugna på att så fort som möjligt träffa besökarna, men myndigheterna försöker tysta ner det hela för att förhindra panik. Boken är mycket välskriven, jag gillar böcker som beskriver omgivningar, miljöer, tankesätt hos individerna, kommunikation mellan dem, etc. Den är dessutom inte helt förutsägbar och ger en hel del extra att tänka och klura på. Rekommenderas, kort sagt.
Ray Hammond - The Cloud
Mycket SF-böcker i sommar, här är en till, på nästan samma tema. Vetenskapsmän i en nära framtid upptäcker radiovågor, ett tecken på intelligent liv. Dock är de omöjliga att tyda, men man bestämmer sig för att svara ändå med välkomnande sändningar. Trettio år senare, just som man väntar sig ett svar, så dör signalerna plötsligt. Strax efter upptäcker man ett stort moln av gas som rör sig mot Jorden i mycket hög fart. Om molnet träffar Jorden så kommer alla dess invånare att dö. Molnet dyker upp samtidigt som man lyckas tyda radiovågorna, och man inser att hotet är mycket närmare än man trott. Intressanta vändningar är vad som speglar den här boken, och hela problematiken runt ett första möte med utomjordingar diskuteras ingående. Även denna rekommenderas, det var trevlig läsning, dock inte lika psykologisk eller för den delen humoristisk som ovan nämnda bok.
Alastair Reynolds - Century Rain
Den tredje boken på samma tema. I en framtid där människorna har förstört sin planet hittar man en utomjordisk port, som leder till Paris, Frankrike, Jorden årgång 1958, eller är det ett parallellt universum, eller något annat? Man skickar en agent som ska försöka samla information (då det mesta försvann när man förstörde Jorden), men hon mördas oförklarligt och en lokal detektiv tar upp spåret. Detta är inte bara en tidsresebok, utan en Film Noir-parodi och rymdepos i kombination. Emellanåt glömmer man helt att det finns personer som inte hör hemma på planeten med i storyn utan är helt uppslukad av detektivens mordgåta. Riktigt kul läsning, en rättfram story, inte så djup som de båda ovanstående, men rekommenderas också starkt.
Marina Lewycka - a Short History of Tractors in Urkainian
Det här är inte en SF-bok (jag läser faktiskt mycket annat också), utan en bok helt utan like. Den handlar om två systrar som legat i arvsfejd med varandra sedan deras mor dog. Men de får ett gemensamt mål när deras 84-årige far berättar att han ska gifta sig med en 36-årig storbystad blond ukrainska, med en son på 14. "She exploded into our lives like a fluffy pink grenade, churning up the murky water, bringing to the surface a sludge of sloughed-off memories, giving the family ghosts a kick up the backside." Mycket handlar om kulturkrock, om två systrars mycket skilda uppväxt, om hur arv och miljö formar en. Boken berättas ur synvinkeln av en av systrarna, med ett mycket rappt och träffande språk. "Stanislav, who is fourteen, has been to see an independent psychologist, who, for a modest fee, paid by my father, has tested his IQ, and written a certificate declaring him to be a genius. On the basis of this, the boy (also a very talented musician, by the way, plays piano) has been offered a place at a prestigious private school in Peterborough. (Of course he is much too intelligent for the local comprehensive, which is only fit for the sons and daughters of farm labourers.) My sister, who paid good money to send her extraordinarily gifted daughters to a posh school, is outraged. I, who sent my own extraordinarily gifted daughter to the local comprehensive, am outraged too. Our rage bubbles merrily up and down the telephone lines." Den här får ni bara inte missa!
Norma Miller / Evette Jensen - Swingin' at The Savoy (The Memoir of a Jazz Dancer)
En livshistoria om och med Norma Miller där hon berättar anekdoter om hur hon växte upp i Harlem och mötte de största jazzlegenderna i historien, som Ella Fitzgerald, Count Basie, Benny Goodman, Billie Holiday, Duke Ellington, m.fl. Även om jag nu är mer intresserad av att läsa om tiden då hon dansade Lindy Hop tillsammans med Frank Manning så är den här boken väldigt beskrivande om hur man levde före, under, och efter andra världskriget som svart/afro-amerikan/whatever i New York. Man kan verkligen känna hur musiken tar tag i människorna och räddar dem undan fattigdom, förtryck och missdåd. Läs den med! :)
Tillägg:
Michel Houellebecq - The Possibility of an Island
Jag läste precis ut denna bok. Tja, vad ska jag säga. Få böcker med så djupa undermeningar och tankesätt har jag orkat ta mig igenom. Boken handlar om två personer; Daniel, en komiker på ålderns höst som har börjat hata skratt och människor i allmänhet, som dock vägrar släppa taget om att sann kärlek faktiskt kan existera. Tusen år i framtiden, i en värld där krig, klimatförändringar, torka och jordbävningar har förändrat levendet för alla, förutom för en klick neohumans som lever i skyddade små världar, alldeles alena, däribland Daniel24. Han läser sin föregångares livshistoria för att försöka förstå meningen med kärlek, sex, lidande och ånger. Udda. Fängslande. Lidande :).
Utförande: 8
Humor: 7
Klädsel: 9
Medel: 9
Musik: OK Go - Here it goes again
I want the whole fairytale
.
Jag är iallafall duktig som tvättar mina sofföverdrag. Undrar om de små mattorna mår bra i en vanlig tvättmaskin också? I övrigt är det som på bilden, bara slacking, i väntan på friskhet och jobb.
