
Jag var inte lika smidig, eller hade lika mycket tur när jag spelade squash i förmiddags med en bit sjukdom fortfarande sittandes i kroppen.
... eftersom jag går och blir sjuk hela tiden. Karma? En ny virusinfektion i kroppen, snällare än förra varianten, men jag vågar inte göra så mycket ändå (naturligtvis) med risk för att bli sjukare. Jag har än så länge missat en squashmatch, två födelsedagskalas och tre danstillfällen ... jag vill inte missa mer. :(
Det ringde en kvinna från SIFO tror jag, och undrade vilket parti jag skulle rösta på i riksdagsvalet. Jag tänker rösta *mot* sittande parti, sa jag, men det fick jag inte enligt alternativen i hennes enkät. Förtryckarstat!
"Mamma, varför finns det blåvalar när det inte finns några rödvalar?"
Nu har jag lyssnat på en preview av Barenaked Ladies nya album Barenaked Ladies Are Me...
De är ännu mer musikaliskt mogna nu än de var med förra plattan Everything to Everyone, härliga melodier. Och jag kan nog tycka att låtarna låter mer intressanta än de tråkiga på förförra albumet Maroon, men lekfullheten som fanns på det gyllene 90-talet med Stunt och Born on a Pirate Ship finns inte kvar (för att inte tala om Gordon och Maybe You Should Drive). Det tycker jag är fantastiskt synd. Alltså... hela skivan verkar vara full med accent grave, jag kräver accent aigu. Samma problem som med Club Killers som jag såg i helgen. Grymt bra musiker, grymt bra ljudbild, helt vansinnigt tråkiga låtar. Dock fick de alla åhörarna att dansa, så det gick väl bra... men jag pallar verkligen inte rocksteady. Jag kräver instant energy i musiken, så därför håller jag mig just nu till The Cat Empire och Ska-P.
Jag söker dock mer funk, någon som har något bra att rekommendera?
Well here comes a poem so dark and sweet
It´s not for the fainthearted, no it´s about deceit
A lovestory twisted in nether, twisted in a loving beat
Beating heat, with no retreat
For once was a boy so fair and kind
But he would turn blind
Blind for the bitch so refined
She was so fair, like the summer breeze
And so her plague spread like a disease
Entwined in his unconscious mind
For the love and passion floating within
Was returned with mere lust when it was about to begin
But the wicked one felt no remorse
As time flew by it only grew worse
Fading, silently as the violin like an original sin
His hearth was lost forever
So he now lives in falsehood searching for what does not exist
However, this is what he must endeavour
Until he one day lowers the smoking gun from his clenching fist
-- Mattias
Till och med jag som inte tyckte skärmflygning var den hit jag hade väntat mig, blev grymt sugen i magen när jag såg den här bilden. Dock är det så himla mycket man måste göra för att få sitta där i selen, så att det knappt är värt det. När jag blir rik ska jag köpa en fet kite istället.
