Pan Narrans

Jag funderar på att vara snäll mot mig själv och ge mig en ny klocka. Det kluriga är dock att hitta en som jag skulle trivas med. Jag har några stycken som jag tycker är min stil (samt en och annan joker i leken, som jag egentligen inte alls gillar). Nu är det helt upp till er att bestämma :)

RipCurl Solomon (9 votes)

RipCurl Beirut (2 votes)

Det här kanske skulle bli ett återkommande blogginlägg (well, förutsatt att ni gillar det), då jag är klart intresserad av denna kategori (på tal om sådant kanske man skulle börja tagga inläggen också...). Jag har samlat några trevliga designidéer under veckan och här kommer listan (utan rangordning):

I'm not particularly well-known for being a late-sleeper, men jisses vad jag låg efter med sömnen för den här veckan :) Godmorgon!

Skälen är i praktiken tre. För det första har jag haft en irriterande nackspärr, som väckt mig när jag har försökt vrida huvudet åt "fel håll" i sömnen. För det andra så har jag kikat på avsnitt av en mycket bra serie (återkommer till den nedan) alldeles för sent på natten. Och för det tredje så var jag (och Peter och Christian) på konsert med Royal Crown Revue i Stockholm i torsdags och körde bil hem sent på natten. Nu är jag dock utsövd, och tämligen nöjd med veckan. :)

Royal Crown Revue var helt klart sköna. De spelar lite mer rock n' roll, rockabilly och boogie än just swing, men de är riktigt duktiga musiker och jag insåg att jag inte hade lyssnat nog på dem före konserten. De hade en del fuffens för sig, bl.a. så smet resten av bandet iväg vid ett ögonblick och lämnade trummisen (Daniel Glass) och basisten (Dave 'Spazz' Miller) kvar på sen. De båda utförde ett ganska fantastiskt nummer då Spazz spelade på ganska udda ställen på sin ståbas, och Glass gjorde honom sällskap med sina trumpinnar. Bisarrt bra lät det också. 

_{Fler bilder kan ni hitta på Swing, Jazz and Blues-bloggen}

Royal Crown Revue har en ganska skön lista till varför swingmusik aldrig kommer att dö ut. Den måste bara klistras in här:

1. DANCE. Once people discover the exhilaration of wild, swing partner-dancing, they're not going to want to just give it up.
   
2. SOCIAL. Swing-dancing has become the way to meet people. Rock shows were too loud, and what else is there? (Not want ads, please!)
   
3. ART. Partner-dancing is a uniquely human, individualistic art form. Many people who lacked a creative outlet now have one.
4. (THE THRILL OF) DRESSING-UP. Yet another creative medium is reclaimed as people turn themselves into vintage "works of art."
5. MUSIC = HAPPINESS. With the swing movement as we nervously enter the 21st Century, people are identifying and reclaiming the best of their Twentieth Century American "roots" heritage, including a huge "new" domain of aural pleasure (classic swing songs with exceptional musicianship), no drugs required.
   

Så, tillbaka till tv-serien jag nämnde ovan. Drive är en dramaserie om en spridd grupp av förare som deltar i ett illegalt race som går över en större del av USA. Vissa tävlar för prissumman (32 miljoner dollar), och de har givetvis olika skäl till att behöva den. Andra tävlar för att de på olika sätt blivit indragna mot sin vilja. Huvudpersonen spelas av Nathan Fillion (Captain Tightpants) som har fått sin fru kidnappad av tävlingsarrangörerna, och ställer upp för att på något sätt få henne tillbaka. Han är som vanligt riktigt bra.

Seriens skapare är Tim Minear (också välkänd i Firefly-ensemblen) och jag tycker att idén är strålande, karaktärerna intressanta och uppsättningen lockande.Men, det tycker inte Focks Fox som i vanlig ordning lägger ner serier direkt. Första dubbelavsnittet på söndagskvällen hade 6 miljoner tittare, vilket är tämligen lite i USA. Avsnittet på måndagen efter hade 5.6 miljoner, och följande måndag såg 4.5 miljoner det fjärde avsnittet. Då valde Fox att dra in serien med omedelbar verkan. De hade planerat att sända 6 avsnitt före sommaren och ytterligare 7 i höst (med totalt 13 avsnitt för en säsong). Hur långt produktionen kommit är osäkert, men vi får väl hoppas att de har möjlighet att sprida så många avsnitt som det går över nätet. För den här serien är tokbra, inte lika bra som Firefly, men tokbra. :/

Well, that's it. Nu ska jag ha helg™.

Vi var på bio i helgen och såg en helt fantastiskt rolig film, nämligen Hot Fuzz. Fast, jag är lat idag och låter Ejsi berätta om det hela istället.

Jag lyssnade igenom Mikas (ni vet, de med Grace Kelly) album idag. Jag fick känslan av att jag hade hört de flesta av låtarna förut, dock var det faktiskt mycket bra. Sen dök Relax (Take It Easy) upp i spellistan. Lyssna här och jämför med detta. Fortfarande en mycket bra låt, men ganska uppenbar plankning tycker jag. Lite som refrängen i den här jämfört med versen i den här :) Roligt det här med apor.

Nu ska jag lyssna vidare på Mika.

Att vara ute i god tid är ibland trevligt värre. Nu är nog allt bokat och klart inför konferensen From Business to Buttons (14-15 juni) som jag ska åka på. Smidigt nog inträffar Stockamöllan Swingfestival (15-17 juni) ett par timmar efter, Carling Family Band och Harlem Hot Shots, i trakterna runt Höör. Så nu har jag köpt mig en biljett även till det, dock bara en fredagsbiljett för det händer (som vissa här vet) lite annat på lördagskvällen i Linköping. Så, är ni skåningar och vill träffa mig runt det där, så passar onsdagskvällen (13 juni) bra. :) 

Ibland kan man ha tråkigt på jobbet. Ja, det skyller jag på. Det låter ... uhm ... trovärdigt

Denna helgen har varit ganska så fantastisk. Det började med en middag med ledningsgruppen för dansföreningen i fredags. Mycket trevliga människor, ganska bra mat, skitvarmt ställe (tropikhuset i Linköping), dålig service och fantastiskt mycket glada miner. Sen blev det lite alkoholintag på Bishops, och det har jag lite svårt att säga nej till numera. Nice. Lördagen bestod av grillning och solande och en massa skitsnackande med gamla och nya goda vänner vid Gårasjöns kant. På kvällen åt vi på Glasses Bossbar (2 kulor marängswiss och karamellströssel) och såg på intressant andra-världskrigetfilm. På söndagen blev det mer glassande, både intag (1 kula hallon, 1 kula blåbär och tuttifruttiströssel) och annat (degande på stan med Rebecca). Efter det cyklade jag någon mil, ner runt Hjulsbro och spanade på villorna längs med Stångån. Dagen avslutades med en kort träff med en internetbekantskap som jag har pratat med bra jäkla länge men aldrig förut träffat. Det var skojigt. All annan tid denna helg har gått till att läsa era underbara kommentarer i den där LJBF-tråden :) samt skriva diverse svar. Trevligt värre!

Tack alla för denna härliga helg.

 _{... kan ni fixa så att jag lyckas somna snart också? Jag ska faktiskt upp om 5 timmar :/} 

I Apples MacOSX så fungerar saker lite annorlunda mot vad de gör i andra operativsystem. Exempelvis så är det oftast väldigt lätt att installera nya program. Man får upp en mapp (en disk image, .dmg) och man drar programmet till sin program/applikationsmapp eller var man nu vill ha den, och installationen är ett faktum. Detta har gjort att dessa disk image-mappar ofta är kreativt och schysst designade, med små förklaringar eller bilder. Det tycker jag om, eftersom det oftast ger en bättre användarupplevelse (av olika skäl). Anyhow, idag installerade jag ett litet program som bor i verktygslådan för varje fönster och även den fungerade på liknande sätt ... 

Me like. Smart uppbyggt och finurligt underhållande.

Maria bad mig göra en filmsnutt tillgänglig som hon har klippt ihop. Det är på våra duktiga instruktörer Lisa och Jocke på Lindy Hop-kursen som vi har gått i vår. Klicka på bilden nedan för att se filmen.

Undertecknad står och kliar sig i huvudet i ett av de första klippen ;-)

När jag tänker på Amme, så ser jag inte henne på ett fluffigt moln någonstans däruppe. Inte heller på en klippa i ett bottenlöst hav därnere. Jag gör ibland en koppling till hennes nya hem, utanför Urshult, såsom jag tänker mig det (jag har aldrig varit där, bara kört förbi och tror mig ha sett det från vägen). Men oftast ser jag inte henne alls, utan jag vet bara att hon finns där, precis som hon alltid har funnits där.

Vänner som man främst känner över nätet har jag mycket svårt att koppla till en fysisk plats (även om Bagges icke-existerande inglasade balkong och Tomtens lägenhet i backen tillhör undantagen, både abstrakta och konkreta). De finns där bara, allestädes närvarande, eller idlande som det heter på (hyggligt) modern chatsvenska. En kollega talade häromdagen om sina avlidna arbetskamrater i presens, när det diskuterades kurser och lämpliga lärare. "Vi behöver någon som Kalle, för han har rätt kunskaper... eller hade, menar jag." Det är lätt att tänka på de som har lämnat oss, som om de fortfarande var kvar.

Digital footprints: Do they have laptops in heaven?

Jag tror Amme idlar, och därför tänker jag på henne i presens, som i länken ovan. Hon läser säkert en massa nätdagböcker varje dag och kommenterar direkt i skribenternas hjärtan. Det känns som det.

Jag har ändrat lite i det här inlägget sen det publicerades första gången. Med tanke på vilket håll diskussionen i kommentarerna tog, så skulle jag vilja påpeka att följande citat...

Jag tycker att du är mycket trevlig och ser trevlig ut, sen kanske inte du tilltalar mig på det fysiska planet men jag kan gilla dig ändå. Du är inte en sån kille som jag skulle vilja vara ihop med, du är lite som en brorsa typ.

... yttrades av en tjejkompis när vi diskuterade personlighetstyper. Skälet till titeln på inlägget är att jag tyckte det var lite av det grymmaste man kan säga till någon. 

Att jag ens bekymrar mig om att ändra kanske tyder på viss desperation och/eller 30-årskris, men jag vill gärna trycka på att den/de inte existerar. Det enda som existerar är behovet att inte bli sedd som krisande, och det hopppas jag är förståeligt :)

Good news, everyone! Jag har bytt ut min halvtrasiga Netgear-router mot en ... Netgear-router! Den här är vit. Det är dock inte så att jag har något emot färgade såklart.

I helgen var det ännu ett dansläger (nej, det menar jag inte nedvärderande, bara att det är nummer tre på två månader :). Swingin' Spring i Göteborg med kära Finurlia som arrangör. Det var bra värre. Jag gjorde dock som jag ofta gör, anmäler mig till en nivå under min egen. Mina kvinnliga gener tycks titta fram vid de tillfällena. :) Anyhow, allt gick fint ändå och man lärde sig massa trevliga saker. Framförallt hade jag mycket skoj med Robert som jag bodde hos.

Det blev lite filmande också, och jag har fått order om att lägga ut dem här :)

Här är några varianter på tacturns ifrån Peter Stroms lektion (tror jag). Utförare är Thomas och Maria:
[ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] [ 4 ]

Sen hade vi Joanna Ericsson och Henric Stillman, och de visar sin rutin här:
[ 5 ]

Efter det vart det dags för ett dubbelpass med Charlestonvariationer och swingouter med Vincenzo och Isabella. Det var roligt:
[ 6 ]

Dag två började med ett dubbelpass med ukrainarna Taras och Larysa:
[ 7 ] [ 8 ]

Och avslutades med ännu ett dubbelpass, det roligaste av dem alla, med Skye och Frida. Grymt bra. Jag har haft låten Look-A-There i huvudet sen dess. :)
[ 9 ] [ 10 ]

Hela träningshelgen avslutades officiellt med en uppvisningsdans [ 11 ] , och inofficiellt för min del med lite käk tillsammans med Robert.

De va najs.