Hello, this is Social.
Det där med markservice har inte hunnits med den senaste veckan, och det inkluderar bloggande. Så nu snor jag en smula tid när jag egentligen borde rätta tenta (ja, en tenta, så är det på vissa omtentor) istället. Och vad har du hänt sen sist ...
Jo, för det första har jag gått ur alla communities och ägnar mig helhjärtat åt Facebook ;-) Sen har jag skaffat en ny dator, som jag inte ens har packat upp ur kartongen den kom i för en vecka sedan. Det har planerats danspyssel framöver (dansfest på fredag i Folkets park - Lindy, Tango, Salsa - med prova-på-kurser *göra reklam*) och det har gjorts affischer. Jag har även haft fantastiskt roligt på jobbet, och gått på underhållande skådespel (Parsifal).
Sen kom helgen och den var helt fantastisk. Först sågs Glorious med Eddie, sen gleds det runt i storstan (där vi fick "Jessica-rabatt" som inte ens Jessica får), efter det styrdes kosan mot Katrineholm och lite umgängem med Smallen, Mogi, Milla och Hajom (m.fl.). Det var nice. Helgen avslutades med en liten kamp i Wii tillsammans med Humm och några andra mycket trevliga personer, tack för det! Precis hur bra som helst.
Trots att man inte hunnit med att vara hemma, eller för den delen ens irc:a speciellt mycket ;) så tror jag att jag kan leva med den här typen av veckor framöver. Helt klart.
Det är inte så dumt att komma tillbaka efter denna toppenhelg och få skratta lite när kollegorna mobbar varandra. Jag menar, skulle du köpa en bil av den här mannen?
Vi pratade lite om hur bra man har det, och sen dess har jag funderat på vikten av att verkligen inse detta. Gör det hela en mer bekymrad eftersom man blir ledsen över omvärldens trubbel eller blir man gladare då man faktiskt njuter av livet?
Ett problem är ett problem när det verkligen överskuggar allt annat man gör. Man kan störa sig på väldigt många saker i livet, men det finns en hel del som går överbrygga. Problem är saker man inte kommer ifrån. Som att förlora ett barn, en make/maka, en nära vän. Eller att ha ett handikapp som påverkar ens liv, ens sociala situation, ens psyke.
Jag tror att det är viktigt att inse att det man ofta kallar problem inte är så illa.
Vilket osökt får mig att tänka på kära Eddie, så då blir det ett klipp med honom också.
Just nu sitter Milla och bloggar ihjäl sig, för att jag tyckte att hon inte har bloggat på jättelänge. Nu har ju då inte jag varit den mest flitige bloggaren, och skälen är nog ungefär fyra. Först ut på spelplanen är att jag har börjat jobba igen efter semestern och kollegorna är väldigt mycket roligare än bloggen. Secondly, så är Facebook en helt enormt bra web 2.0-app, väldigt många vänner har jag återfunnit där de senaste dagarna, dock börjar det likna ett beroende. :) För det tredje var det ett mycket intressant Apple-event ikväll med en presentation av nya iMac (nå, det är inte bloggtid som går åt när jag efterforskar i mac-nörderier, utan sömn). Den sista, men absolut inte minsta punkten på listan är ett ord på blott tre bokstäver som så sakteliga börjar få stort utrymme i mitt liv.
Så, nu har jag bloggat. Har du?
Nu är det bara en dag kvar på min månadslånga semester. Jag måste säga att den har varit bland de bättre på senare år. Skälen är några stycken och de kan kategoriseras i skratt, äventyr och vänskap. Det hela började som ni vet med en veckas nybörjarkurs i kitesurfing i Bretagne, fortsatte fint med några kvällars restaurang- och biobesök med olika kompisgäng (både nya och gamla), efter det följde en vecka på Herräng som fortfarande är ganska obeskrivbar, och avslutade med en vecka i Torekov (inklusive trevliga Köpenhamns- och Göteborgsbesök) med föräldrar och vänner. Det är inte riktigt sant, för den riktiga avslutningen (om vi bortser från dagens tvättande då) var igår på USCB Allstarskonsert på Palladium i Växjö. Inte för att det var den bästa konserten jag sett med dem, och ljudet var vämjeligt, men ... det var den musikupplevelse som saknades för en perfekt sommar. Finemang. Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba igen på måndag.
Dock är det så att rethostan som dök upp före midsommar har återkommit varje gång jag har mellanlandat i min lägenhet, och försvunnit ganska ordentligt när jag inte varit hemma. Jag undrar vad det är som framkallar den. :( Nåväl.
