
Ja, då även USCB Allstars har lagt ned så är mina ska-poppiga influenser ganska små numera. Christian har börjat lira med Steffe och gänget i Roxanne (och det är reggae, för er som inte vet), så de förhoppningar jag hade om en inspelning med Bad Communication är också grusade. Liberator har inte släppt något sen 2003, och gör ytterst sparsamt med spelningar. Den svenska ska:n börjar likna rub-a-dub-dub och annat slött reggaebös.
Ute i världen händer det däremot grejer. Härliga Ska-P (totala vildhjärnor från Spanien som lirar ytterst icke-pk ska-punk) har återförenats efter ett par års break och snickrar på en ny platta. De turnerar dock i Sydamerika. Det är lite långt bort för en konsertkväll. Och Mighty Mighty Bosstones (ska-core, elgitarrer och blås) har ju släppt nytt (som jag lyssnar på ganska mycket) och röjer runt i Nordamerika med Dropkick Murphy's ... häftigt, men långt bort. Tur att youtube finns.
Ska-P - La Mosca Cojonera (om Påvens herravälde över katolicism, som en parasit)
Efter två lektioner i ämnet Collegiate Shag så kan jag säga att jag är fast. Det är fantastiskt roligt, och kan i det närmaste beskrivas som speedad foxtrot (med lindy/charleston/balboa-känsla). Jag borde försöka hitta fler kurser i detta framöver. Någon av dansarna som läser det här som har några tips?
I helgen var jag i Linköping på dansläger, ett mycket välorganiserat sådant tycker jag (jag hänvisar till Max som får beskriva mer detaljerat, jag håller med honom). Det kändes fint att få äran att DJ'a sista kvällen också, då känner man sig uppskattad ... ja, well, förutom under en låt (vad är det för fel på Grace Kelly?!) då alla satt ned. Det kan förvisso ha berott på att det serverades kvällsmat då. :) Jag känner att mina dansbehov har fått ett uppswing (pun intended) och jag hoppas på bra kurser och gemenskap till hösten här i 08-land.
Framförallt känns det skönt att komma igång lite, vid sidan om mina andra väldigt tärande aktiviteter ... eller hur det nu var.
Jag sökte jobb på Posten i våras, som användbarhetsdesigner för deras webbtjänster. För några veckor sedan kom det ett mail som sade att jag inte hade fått jobbet, tyvärr. Igår kom det ännu ett mail som sade ungefär samma sak:
Vi tackar åter för din ansökan samt ditt intresse för att arbeta i Posten. Av några olika anledningar så har vi inte kunnat kommunicera med dem som har skickat in sina ansökningar på grund av uppgradering utav ett internt system. Då vi inte har fått någon tidsangivelse när det kan vara åtgärdat skickar vi nu ut ett vanligt manuellt mail till intresserade som har skickat in CV.
Vi fick många kvalificerade sökande. Efter urval och intervjuer har vi nu beslutat att tillsätta tjänsten med annan sökande. Kontakta oss gärna om du undrar över något
Att Posten har problem med sin e-post är i sig roligt, men det mest underhållande med det här brevet var att killen hade skickat det med alla mottagare synliga. Lite kreativt googlande och facebookande (nytt verb?) gav mig ganska gott om info om mina "motståndare". De kan lätt se samma saker om mig, dessvärre. Mest underhållande är nog de som söker jobb med hotmail-adresser, det känns inte så seriöst.
Idag kom ett nytt mail:
Postgubben* skulle vilja återkalla meddelandet, 13661 - Användbarhetsdesigner .
och strax efter det kom ett likadant mail som det förstnämnda ovan, fast med mottagarna osynliga. Detta är visst en feature i exchange, men det hjälper ju föga antar jag. De med hotmail kanske inte kommer se mailen, men mina fördomar säger att deras förmåga att göra något konstruktivt med informationen är lite mer begränsade ;-) Nåväl, kort sagt, klart klantigt (och mycket underhållande) av killen som mailade, även om jag inte tycker det är världens miss. Hoppas att han inte förlorar jobbet som HR-människa.
Uppdatering: Han ringde och bad om ursäkt nyss, sade att det han gjort var oförlåtligt. Han undrade om jag hade några frågor eller ville skälla på honom. Jag svarade att jag faktiskt tyckte lite synd om honom, och det tackade han för. :) Jag skrattade högt när jag lagt på luren, jag kunde verkligen inte göra annat.
* Jag har utelämnat hans riktiga namn, lite skam i kroppen har jag ibland :)
En hel vecka efter att jag kom hem från Swingin' Spring, ett görskoj dansläger i Göteborg, så har jag börjat smälta intrycken. För att förklara hur jag känner så vill jag berätta om mitt dansår so far. Det började med att jag tog en stor paus i mitt dansande i och med att min flickvän råkade ut för en ledinflammation, och att jag flyttade till Stockholm. Jag började lite lätt igen för att jag saknade det en smula, hamnade i en inte alltför bra danskursgrupp, försökte komma in i socialdansgängen på Chicago, och blev ganska avtrubbad. De som råkar ut för min person dagligen, eller iallafall relativt ofta, vet att jag var tämligen ilsk över danssituationen i Stockholm. Men det här var före lägret, nu har läget ändrats litegrann.
Jag hamnade i den näst mest avancerade gruppen på lägret, och där kände jag att jag passade bra. Mitt stora klagomål annars brukar vara damer som inte följer speciellt bra (för tips, se här), och av dem såg vi inte många i vår grupp. Det gör att man kan koncentrera sig på sig själv och faktiskt lära sig något. Jag gissar att en del av er som läser här, och som är förare i Lindy, anser att man kan göra det ändå ... men jag är nog lite för snäll av mig. Eller dum. :) Nåväl. Vi hade fyra lektionspass från lördag till söndag, och de var långa vill jag lova. Första instruktörsparet var Hasse och Marie, och de var väldigt bra när de körde en massa föra-följa-övningar. Jag har hört att folk inte tyckte de var helt strålande, men jag tror jag tyckte det eftersom jag nu har förstått deras pedagogik. Före jul fick vi som var instruktörer i Linköping Rhythm & Swing då en lång instruktörslektion av just Hasse och Marie, där de förklarade en hel del om hur de vill lägga upp sina pass. Jag var i alla fall helnöjd inför lektion två, där vi mötte Frida och Skye. De är otroligt duktiga dansare, och inte så pjåkiga på att förklara heller. Hos dem blev det lite mer koreograferat, med rytmikövningar. Vid det här laget hade vi fått sällskap av andra dansare som tyckte att de borde dansa i vår grupp, för att de skulle vara "så bra". Det var dock för det mesta inte fallet och andra delen av den här lektionen bestod för min del i att försöka föra det som följarna totalmissade samtidigt som jag skulle lära mig en relativt krånglig stegkombination. Jag lyckades till slut, med lite hjälp av Skye. Lektion nummer tre på söndagen, var med Steven Mitchell och då är det funky jazzrutin som gäller, med mycket höfter. De lektioner jag haft med honom tidigare har varit plågsamma, då han inte har varit speciellt diplomatisk i sina uttalanden. Den här gången hade nog någon (eller hur?!) sagt till honom att han får vara lite mer pedagogisk ... och det var han, så vi hade kul, fast det var fantastiskt jobbigt. Den stora fördelen med det här passet var att vi blev av med de som dykt upp dagen före och kanske inte riktigt passade. De orkade inte överhuvudtaget. :) Så, sista passet, söndag eftermiddag, blev perfekt, med Åsa och Daniel från Harlem Hot Shots som instruktörer. Med dem sjöng vi till dansen, och gick från att dansa till rytmen till att dansa till musiken. Jag tror inte det var någon (jo, en!) i vår stora grupp som inte förstod vad Lindy Hop går ut på efter det här passet. Underbart!
I övrigt var maten hur bra som helst, speciellt för den ganska stora skara allergiker/vegetarianer/veganer och annat löst folk som var där. Heja arrangörerna! Och givetvis dansades det socialt också. Jag missade fredagkvällen, eftersom SnyggRobban som jag bodde hos var mycket trevligare att umgås med än att försöka ta kollektivtrafik till Mölndal. Men lördag kväll med sittning och eftersläpp var trevlig, och söndag kväll med tedans till sent sent sent var fantastiskt roligt. Det var inte dumt att skita i att åka hem på söndagen, och få först hänga med massa trevliga typer hela dagen och halva kvällen i Götet, och sedan få dansa lite till sent på måndagskvällen.
Ur detta kom två tydligt bra grejer :) Jag köpte skor (eller ja, Mattias köpte skor, tack så hjärtligt, och jag betalade honom när jag hittat mitt kontokort), som gjorde att dansandet blev mycket behagligare, OCH jag träffade en Stockholmstjej som lovade att dra in mig i hennes danskompisgäng, vilket innebär att Stockholmsdansandet kommer bli mycket mer behagligt... för hon var både trevlig och duktig, och det är säkert hennes polare också.
Kort sagt, nu är jag sugen igen. Imorgon är det dags. Och snart är det dansläger i Linköping, med Åsa och Daniel. \o/
Tack för ditt intresse och engagemang. Vi har dessvärre valt att gå vidare med en annan kandidat. Vi har haft många kvalificerade ansökningar och träffat fantastiska personer, men har tyvärr inte möjlighet att anställa alla.
Jag önskar lycka till och på återseende längre fram.
Hej,
det var synd, men jag förstår givetvis. Dock undrar jag om ni skulle kunna ge mig lite kreativ feedback på vad det var som fick er att inte välja mig. Man måste ju utvecklas i livet.
Ha det fint och hoppas den ni gick vidare passar fint in hos er.
Vänliga hälsningar,
Martin
Hej Martin,
Vi har haft flera kvalificerade ansökningar och du var en av dem, på något sätt måste man ju välja och den här gången blev det tyvärr inte du. Vi valde en person som vi tror kan komplettera den befintliga gruppen på ett bra sätt, vilket vi i och för sig tyckte att du skulle göra på ett bra sätt också.
Jag hoppas du är nöjd med det svaret
Det är nu 3 månader sedan jag började.