Pan Narrans

Well, nu har vi varit och sett Robyn också, på Södra Teatern/Mosebacke. Hon sjöng tokbra, bandet var väldigt duktiga musiker (de bytte instrument stup i kvarten), gästartisterna var skumma (en var Anders Kleerup och han var skummast), och låtvalet var mysigt samt oerhört väl framfört. Ja, det var väl det. Nu väntar vi på Gnarls Barkley. :) Weeee, konsertsommar!

Vi såg Kylie Minogue på Globen igårkväll, och först måste jag säga att jag är grymt glad över att man kan passa på att se världsartister alldeles runt hörnet (vi har Robyn och Gnarls Barkley inbokade än så länge i sommar också). Jag är inte ett stort Kylie-fan, men jag har två konserter på DVD och de är klart sköna. Vad som verkar känneteckna henne är att låtarna sällan låter helt som på skiva och att det experimenteras en del med musiken, sånt är skönt. Dock uppskattar jag mer musik där man fokuserar på olika instrument emellanåt, i det här fallet är Kylie soloinstrumentet konstant. Vad som måste tilläggas är att hon log, nästan hela tiden, hon gav sig själv till publiken, och det gör väldigt mycket för känslan. Showen är enormt imponerande, dansarna/akrobaterna häftiga, Kylies sångröst härlig, bandet lagom funkigt emellanåt och stämningen på topp trots ett halvfullt Globen. Det senare märktes verkligen inte, när hon hade dragit igång publiken efter några hits i början (som Can't get you out of my head och In your eyes). Showen i sig var upplagd i 7 akter plus givna extranummer, med god variation från discodängor till ballader.

I akt 1, som kallas Xlectro Static, spelas Speakerphone, Can't get you out of my head, Ruffle my feather och In your eye.

I akt 2, som kallas Cheer Squad, spelas Heart Beat Rock, Wow och Shocked. Det känns lite udda att se Kylie i knäskydd och cheerleader-dräkt, hon är 40 år fyllda, men musiken är bra, särskilt Wow (en bättre version än den här dock).

I akt 3, som kallas Beach Party, spelas givetvis Loveboat, helt otippat Barry Manilows Copacabana och Spinning around. Jag tyckte det var ett tråkigt nummer, dansarna spelade dock en hel teaterföreställning, men stunset i musiken saknas. 

I akt 4, Xposed, spelades Like a drug, Slow och 2 hearts. Helt galen show när Kylie kommer flygandes in på en döskalle the size of a small car, klädd som en öststatsofficer fast med ett klart ballt K-emblem på mössan. 

Akt 5 var mycket udda, den kallas Naughty Manga Girl6, och låtarna som spelades var Sometime Samurai, Come into my world, Nu-di-ty och Sensitized. Come into my world har jag hört i andra rejält mycket bättre live-versioner och hela akten var ganska, vad säger man, skrikig ... japansk måhända. :) Nej, här tyckte jag inte det var bra alls. Tur att resten vägde upp.

Kylie sjunger Flower och en Enya-inspirerad I believe in you i akt 6, kallad Starry Night. Riktigt bra, här visar hon att hon faktiskt har en grym sångröst.

Sen kom akten Black Versus White, med klart coolast scen och några klart schyssta discodängor, de två första var skitbra. 

On a night like this, Your disco needs you, Kids, Step back in time och In my arms var det som spelades. Det var inte den bästa versionen av Kids jag hört, men Stepback in time och In my arms var desto bättre. Det ökade verkligen här på slutet och man var helt med i diggandet. Scenshowen blev en härlig kakafoni under Step back in time av 80-tals datorgrafik. Det scrollade till och med förbi ett par fina joysticks, men jag var inte snabb nog med kameran. 

Jag hade läst i förväg vilka låtar som skulle vara extranummer, så vi var beredda och satt lugnt kvar när Kylie väntade i säkert 4-5 minuter innan hon kom ut på scen igen efter publikens ganska rejäla jubel. Hon börjar med No more rain, på en tokvacker scen och i en jättebra version. Det här är helt klart kvällens bästa låt, som slutar i precis hur magnifikt som helst medelst glitterregn (stackars de som städar).

Extranummer nummer två blev Love at first sight, i vaniljversion, vilket dock inte gör den sämre. Bakgrunden var minst sagt skum då, såg ut som något gammalt PC-demo från början på 90-talet, men jag gillade det, skrattade en del (Ida tittade lite konstigt på mig) och fotograferade som en galning. 

Givetvis avslutar hon med en discopoppig version av I should be so lucky, och folk lämnar faktiskt inte lokalen i speciellt stora hopar. Helt otippat tar hon sedan en request från publiken, och spelar The One med hjälp av doa-tjejer, basist-tjej och akustisk gitarr-kille. Det lät lite knaggligt, men jättebra, och här märker man att en helt akustisk konsert med Kylie skulle vara guld värd ... för låtarna är inte dåliga, trots Friskis-pass-stuket på dem.

Så, vad saknade jag? Jo, mina favoriter är Fever och In Denial (duett med Pet Shop Boys), och de fick jag snällt gå hem och lyssna på istället. Men, så är de inga megahits som många av de andra låtarna. :)

Jag var ute och cyklade häromdagen i det sköna vädret. Det kom sig då så att jag stannade till vid diverse tillfällen och kontemplerade omgivningen. Ett sådant tillfälle gav upphov till många skratt, då Liljeholmsbron inte kände för att maka på sig en smula för en båt med en något för hög mast. Det blev att masten slog emot bron innan styrman lyckades backa en smula.

Strax därefter kom det en liten blå smurf springandes ned från brohuvudet (eller så var det en man i blå overall, men det är troligare att det var en smurf). Givetvis fick styrman starka uppmaningar (vinden låg på åt andra hållet så jag hörde ingenting, men jag såg den blåa pricken studsa upp och ned med agiterande rörelser), och fick säkerligen punga ut med en lämplig muta för att bron skulle höjas (såsom en hembakad tårta eller dylikt). All fordonstrafik inklusive fotgängare fick stanna upp i sina stressiga liv i väntan på att båten skulle få passera. Själv satte jag mig på sadeln igen och cyklade in bland husen i riktning mot bron.

Under tiden som händelserna var för mig dolda hade styrman jobbiga tider. Båten gick över stock och skär, blev bordad av tullmyndigheten (varpå man fann ett antal gröna svampar) och styrman fick utblottad och skamsen vända skeppet. (Nej, det var vad som hände, jag svär!) När jag kom upp på Liljeholmsbron mindre än 5 minuter senare fick arbetsmyrorna i Stockholms kommun än en gång ta en paus från verkligheten för att beskåda styrmans något lustiga återtåg. Detta vill jag nu även förgylla era liv med. Håll tillgodo.