För att för en gång skull citera Peter Esse på Macfeber:
"Det här är bara för lätt, det är inte ens någon mening att raljera över dem längre. Jag ger upp helt enkelt och konstaterar att ingen piratkopiering i världen är ett så stort hot mot skivbolagen som deras egna missanpassade kontrollbehov."
Jag håller med och citerar (istället för att raljera) valda delar av DN:s artikel, så får ni själva bilda er en uppfattning:
"Försäljningen av enstaka låtar på nätet uppfattas allt mer som ett hot av de ekonomiskt pressade skivbolagen. Eftertraktade album tas nu bort eller läggs inte ut på Itunes." ... "Anledningen är enligt The Wall Street Journal att skivbolagen är skeptiska mot att Itunes Apple säljer mer än 90 procent av de digitala nedladdningarna i USA, och därmed har en dominerande ställning som återförsäljare på musikmarknaden."
Say what?!
Jag trodde att man anpassade marknadsmodellen till vad folk vill ha för att sälja mer.
Vi har väl kanske inte kämpat ihjäl oss för att slippa telefonförsäljare, men jag brukar vara duktig på att snoppa av dem. Ett starkt nej brukar fungera bra, så jag antar att de gör sitt bästa numera för att inte få ett sådant. Tjejen som gjorde ett försök nyss ringde dessutom på mobilen, det var första gången jag fått ett sådant samtal där, så jag tänkte att det hade något med mitt jobbsökande att göra när jag svarade. Dock lyckades hon få mig att göra en kovändning från positiv känsla till negativ.
- "Hej, jag heter Ingela och jag vill bara börja med att säga att jag inte ska sälja dig något."
- "Det låter ju som en bra början, är det en marknadsundersökning?"
- "Vi har en toppenbra prenumeration på kalsonger..."
- "Ursäkta, nu ljög du för mig, eller hur? Du kommer sälja mig något. Jag kommer bli av med pengar."
- "Nej, du får dem gratis."
- "Inte en chans att jag tror på det, så lyssna nu ... NEJ TACK, jag är inte ett smack intresserad. Ring inte hit mer."
- "Okej." *klick*
Seth Godin har spikat ihop ett bra blogginlägg som han kallar You get what you pay for. Jag tänker genast på den flygkapningsindustri som blomstrade under 70- och 80-talet eftersom man lät kaparna få vad de ville ha. Någon idiot tycker uppenbarligen att kalsongprenumeration som i slutändan kommer kosta en förmögenhet är en god idé. :) På samma tema; Jag gillar inte Aftonbladet och Expressen, men ändå händer det att jag klickar på länkar dit som folk skickar till mig. Det är nog dags för absolutism (igen).
"If you don't like snarky, angry blogs, don't read them."
Och på tal om sådant, klura på det här IQ-testet och inse humorn:
I juni var jag på en intervju på ett företag i Linköping. Det var en skojig upplevelse eftersom jag fick träffa en kändis i branschen, företaget hade hyrt in en expert som intervjuade mig om användbarhet och interaktionsdesign. Företaget hade nämligen själva inte ännu dragit igång den typen av verksamhet. Jag fick göra korta och väl genomtänkta arbetsprov, och jag fick lite feedback direkt på plats. Dagen efter ringde de och sa att jag hade gjort bra ifrån mig och att de skulle höra av sig när de fick in det första uppdraget (i augusti). Jag blev glad och sa att det lät perfekt, och att det skulle bli väldigt skojigt. De ville att jag skulle höra av mig direkt om jag fick några andra jobbchanser. Man kan säga att de satte mig on hold. Jag frågade om det var möjligt att arbeta några dagar hemifrån i veckan, för jag undviker ju gärna fullständig veckopendling från Stockholm. Det skulle vi diskutera senare, när de fått in uppdrag, beroende på vad det var för uppdragstyp.
En f.d. kollega är i samma bransch som det här företaget ursprungligen är i, och han var personen som tipsade mig om detta jobbet från början. För någon vecka sedan var han själv på intervju, för ett annat jobb, på företaget. Då passade han på att fråga om varför de inte hade hört av sig till mig än. De hade generat svarat att det inte verkade som att jag ville ha jobbet eftersom det befann sig 20 mil från Stockholm, så de hade anställt en annan. FÖRLÅT, MEN VAFAN!? Det som förvirrar ännu mer är att annonsen fortfarande ligger ute på hemsidan.
Min fråga till er är, borde jag ha postat små vykort till företaget under semestermånaden med hjärtan på, för att de verkligen skulle förstå? Jag *vet* att det enda jag frågade som kunde tolkas åt ett negativt håll var om det möjligen gick att jobba lite hemifrån. Det betyder väl inte nej?
Jag är inte speciellt sugen på att höra av mig till dem nu för att fråga.
Lite bloggläsande hos Henriok m.fl. fick mig att slösa några minuter på att skapa en avatar. Jag tycker det blev tämligen likt, faktiskt.
Jag stör mig på er. Förutom att ni för mer oväsen i biosalongen än ni gjorde förr så har ni tidsoptimerat ert biobesök alldeles för mycket. Att ni trillar in en stund efter officiell starttid för bion skyller jag delvis på att reklamen innan de flesta filmer håller på alldeles för länge, men att ni springer iväg innan filmen är slut, det vill säga så fort eftertexterna börjar rulla, förstår jag inte. För avsevärt många filmer numera blir det här lite fel, för de är nödvändigtvis inte slut när eftertexten dyker upp. Ibland händer det något efter alla credits, som i X-Men 3 när man får reda på att skurkarna fortfarande lever och bara väntar på del 4 i serien. Ibland händer det något mitt i alla credits, som i många Pixarfilmer, och då står ni upp, jävla biobesökare, framför mig och jag missar de roliga outtakes:en (dagens anglocism).
Det var ovanstående skäl som fick mig att istället tanka hem Hancock igårkväll (ja tack, starta igång en vettig hyra-film-tjänst-över-nätet som fungerar på mac så betalar jag gladeligen). Jag läste på torrentsiten att det var en snubbe som äntligen hade kodat filmen i h.264 och det var denna version man skulle plocka hem. Ljudet var dock under hela filmen under all kritik, och ibland lite osynkat. När eftertexterna börjar rulla så hör vi att ljudet förändras, blir skarpare och tydligare. Ytterligare en bit in i eftertexterna fortsätter filmen, fast den här gången förstår vi inte för nu är ljudspåret dubbat till kanske turkiska eller något sådant. Efter den scenen när eftertexterna börjar rulla igen så finns där inget ljudspår alls. Snubben som kodat filmen hade helt enkelt lagt ett engelskt ljudspår på en bättre piratinspelad version av filmen, fast glömt att filmen faktiskt inkluderar eftertexterna. Slutsats, även filmpiraternas hjärnor har börjat "gå hem" när eftertexterna börjat rulla. Jag tror det är dags att folk antingen lär sig (ja, det är ni, kära biobesökare!) eller så får Hollywood bygga om strukturen på filmerna (and this is not my preferred case).
Det har åkts tåg tämligen mycket i sommar, och det mesta har fungerat bra. SJ håller tidtabellen bättre nuförtiden, dock tycker jag inte att det är en god idé att göra så. Förklaring kommer lite längre ned i inlägget.
Vi har åkt tåg till Göteborg, till Växjö och till Köpenhamn. Under Göteborgsresan var X2000 försenat, inte med så mycket och för vår del spelade det inte så stor roll, vi skulle inte vidare med något tåg. SJ-personalen var så duktiga de kunde och berättade vilka tåg som väntade och när man fick ta ersättningsbussar eller liknande. Som passagerare på själva tåget tycks man vara mer lugn numera. Under Växjöresan var det vad jag minns inga stora problem på vägen ned, men på vägen hem så var Öresundståget från Kalmar till Köpenhamn (som vi skulle åka mellan Växjö och Alvesta under 10 minuter) försenat. Vår X2000-anslutning i Alvesta skulle gå alldeles för snart och paniken spred sig. Vi satt och klurade på vad som skulle kunna hända, i form av ersättningsbussar, sova i Alvesta, etc. Inget hände, vi kom i tid. Under Köpenhamnsresan var det inga större problem vad gäller tidsaspekten på vägen ned, men på vägen hem blev det intressant. När vi stod på Hovedbangården i Köpenhamn ropade de ut att X2000 var avlyst 10 minuter före ordinarie avgångstid. De uppmanade folk att åka med Öresundståget till Malmö (som sen skulle vidare till Göteborg) på en annan plattform. Vi sprang dit och berättade för tågföraren (fönstret till hytten var öppet) att det kommer folk med barnvagnar från den andra plattformen långt långt bor. Han blev sur, sade att han måste avgå i tid, och körde precis efter att vi hunnit hoppa på. Jag kan tänka mig många ledsna personer som antingen inte hade hört meddelandet eller helt enkelt inte hann dit. När vi tuffade förbi Kastrup så blev det en diskussion mellan några kineser och tyskar samt tågvärden. Svårt att veta att detta tåget går samma sträcka i början som det inställda X2000-tåget. Tågföraren skrek och gormade åt folk att hoppa på, och tågvärden försökte lugna och förklara. Vi (eller ja, min bättre hälft) fick rycka in och översätta till tyska vid ett tillfälle. Efter en stund fick vi reda på vilken plattform vi skulle till i Malmö, där det sades att ett (inte specifikt vårt) X2000 väntade på oss. När vi kom fram insåg vi att det faktiskt var vårt X2000, vi fick dock ingen förklaring till varför de inte kom över till Köpenhamn. Vad som däremot hände var att vi stod och väntade in även nästa Öresundståg från Köpenhamn gissningsvis så att alla barnvagnsfamiljerna fick chans att följa med. Sedan körde den tågföraren i en bra bit över 200 km/h (vilket jag har förstått inte är helt vanligt) stora delar av sträckan på väg upp till Stockholm. Vi anlände till och med några minuter före utsatt tid.
Så, vad är dåligt med det här? Inte så jättemycket kanske, men man kan ju tycka att man som passagerare har rätt till att få veta varför tågen är försenade. Om det exempelvis är för att vänta in strandade Köpenhamnsresenärer så vore det bra att informera om. Detta minskar helt klart frustrationen hos folk.
Vad gäller minutjagandet så hände det något för några år sedan när vi, människorna i Sveriges rike, började klaga för mycket på försenade tåg. SJ såg till att införa regler så att tågen skulle komma i tid och åka i tid. [ Tågcentrerad design ] Vad de kanske borde ha gjort är att informera bättre om varför tågen är försenade, och vara ännu bättre på att lösa problemen när de uppstår. SJ ska agera serviceinrättning, och om det innebär förseningar så tycker jag det är bättre än att folk blir stående på perrongen. En stor faktor i det hela varför SJ väljer att lösa problemen innan de uppstår, så att säga, är gissningsvis att våra tågsträckor idag är för hårt belagda med ex. godstrafik, pendeltåg och annat löst folk. Här är ännu ett skäl till varför exempelvis ostlänken är en grymt god idé (no pun intended).
På tal om godsaker, det hände en annan ganska underhållande sak ang. serviceförmåga på Köpenhamnsresan. Vi åkte givetvis första klass, eftersom det är billigare än andra klassom man är ute i rätt tid. Till det beställde vi även frukost för resan ned respektive middag för resan hem. På resan ned insåg jag efter en titt i menyn att middagen skulle bli krånglig för mig och mina allergier. Jag frågade tågvärden, som rekommenderade mig att ringa kundtjänst. Efter att ha blivit runtkastad i närmare 50 minuter i diverse telefonköer så kom den siste personen som jag talade med fram till att de inte kunde uppfylla mina önskemål (alltså, så j-vla krånglig är jag faktiskt inte, jämfört med otroligt många andra) och rekommenderade mig att försöka få pengar tillbaka efter resan. Det här kändes helt klart surt, och jag frågade tågvärden när jag klev på tåget i Malmö på kvällen om det inte gick att göra på något annat sätt. "Jovisst", sa hon, som var en mycket mer serviceinriktad, om än något förvirrad tågvärd, än den förut nämnda. Jag fick trippa bort till Bistron, visa upp min biljett, och äta den bättre allergianpassade bistromaten, inkl. muffins som efterrätt, utan problem. Jag blev mätt och glad, tågvärden blev säkert glad över att hon löste ett av de många problem hon hade under kvällen, och SJ's kundtjänst kan hoppa upp och sätta sig på något hårt och vasst.
En sista, inte speciellt relaterad historia från tågresandet, handlar om macnörderier, så ni ointresserade kan få sluta läsa här, hoppa direkt till kommentarsfältet och ge er åsikt om ovanstående. ;-) Jo, det var så här att en tjej som satt snett framför oss plockade upp sin fina vita macbook vid resans start. Hon hade skrivbordet fullt av ikoner (tror det var word-filer), skrivbordsbakgrund var standard och i dock fanns endast officepaketets ikoner tillagda (samt inget annat borttaget). Hon satt och skrev lite i Word, satt och pillade lite i Excel, satt och körde Outlook Web Access genom Safari (observera att hon inte körde Entourage här!) och hade Microsoft Messenger i dock. Jag berättade det här för Ida, som snabbt konstaterade att "hon ville säkert bara ha en vit dator".
Academic Work söker för kunds räkning en interaktionsdesigner. Vår kund är ett svenskt företag som idag finns globalt över hela världen. Det är ett världsledande företag med en välutvecklad marknad. Sammanlagt har de ca 13 600 anställda och befinner sig i ett expansivt skede. Företaget utvecklar ständigt ny teknologi för att möta dagens växlande kundbehov.
Som interaktionsdesigner kommer du främst att arbeta med att utveckla säkerhetslösningar. Du kommer att
- Arbeta nära våra användare
- Arbeta med kravhantering och användaranalys
- Prototyping
- Vara en del av ett produktutvecklingsteam
Det är meriterande om du även har läst någon kurs inom beteendevetenskap. Som person är du ansvarstagande, flexibel och prestigelös. Du ska kunna arbeta bra i team.
Jag har läst ganska mycket beteendevetenskap, inte så mycket beteendevetenskap dock som en "utbildad" interaktionsdesigner har läst på de olika interaktionsdesignutbildningarna runt om i landet. Jag är högskoleingenjör i datateknik nämligen, med ett brinnande intresse för interaktionsdesign. Det kanske ger mig plus i det här fallet, fast jag förstår inte varför det skulle spela roll om man söker en interaktionsdesigner. Och jag har inga kunskaper (mer än ytterst teoretiska) i .NET, fast det jag vet är att jag, till skillnad från de som är utbildade interaktionsdesigners, faktiskt har en grymt mycket större programspråksteoretisk bas på grund av min högskoleingenjörsutbildning. Så, vad är det företaget söker egentligen? Vad är det man ska göra som "interaktionsdesigner" hos dem? Programmera .NET? Nåväl, jag söker jobbet med förhoppning om att de verkligen söker någon som ska arbeta med interaktionsdesign nära användarna.
Åh, titta, här är en till, ännu mer förvirrande:
Systemutvecklare/Interaktionsdesigner sökes till Avalon Information Systems
Avalon Information Systems fokuserar på framtagning av innehåll och
utveckling av konkurrenskraftiga IT-verktyg. För att företaget ska
kunna ge sina uppdrag rätt förutsättningar har de kompetens inom
exempelvis projektledning, systemarkitektur, systemutveckling, grafisk
design, gränssnittsutveckling, pedagogik, teknikinformation och
visualisering.
Vi söker nu dig som har känsla och ambitioner att utveckla
innovativ grafik och gränssnitt. Verktyg som illustrator, photoshop och
flash är du väl förtrogen med. Vi förutsätter att du tagit fram grafik
inom flera områden, men ett måste är att du har erfarenhet att utveckla
grafik för webb. Ett extra plus om du har kunskaper av enklare
gränssnittsutveckling inom webb såsom css och xhtml. Du som söker är
kreativ, drivande, kommunikativ och trivs att jobba i ett team. Det här
är en bra chans för dig som vill hamna i en spännande miljö med goda
utvecklingsmöjligheter. Du har minst ett par års erfarenhet från
liknade arbetsuppgifter och relevant utbildningsbakgrund från högskola
eller universitet.
Grafisk design brukar heller inte vara en del av interaktionsdesign, även om grafiska designers brukar få skapa interaktion när det inte finns någon interaktionsdesigner på lönelistan. Enklare gränssnittsutveckling för webben brukar dock ingå i interaktionsdesignerns roll, men mest för att vara behjälplig utvecklarna, och kunna skapa webbprototyper, inte den skarpa produkten. Nåja. Det här jobbet vill jag inte söka, för jag har aldrig läst en kurs ens i grafisk design. Hoppas inte arbetsförmedlingen tvingar mig till det.
Jag tror det är en typiskt dålig idé att låta andra skriva jobbannonser än de som faktiskt vet vad de behöver.
