Ida sitter och leker med sin nya företagstelefon, en SonyEricsson G900 (vad står G för i den produktserien? W, K, C och P kan jag). Hon ropar på mig och undrar om man bör ha en "Nästa"-knapp till höger eller vänster i ett gränssnitt. Jag leker ju bara användbarhetsdesigner emellanåt, så jag vet ju inte ... vad tycker ni? :)
Henrik bloggar inte lika mycket som jag gör och kändes sig nödgad att peta ihop ett klassiskt inlägg, nämligen matcha fråga med framslumpad sång i lämplig musikspelare. Han tyckte att jag skulle göra detsamma, så(!) okej då. Jag börjar med In the Mood med Glenn Miller and his Orchestra, eftersom den passande nog låg i loppet.
1. Hur mår du idag?
- In the Mood - Glen Miller and his Orchestra
2. Kommer du komma långt i livet?
- No Mountain - The Cat Empire
3. Hur ser dina vänner på dig?
- Last Ninja - Instant Remedy
4. Kommer du att gifta dig?
- All Things Considered - The Mighty Mighty Bosstones
5. Vilket är ditt livs ledmotiv?
- Roland's Rat Race - Visa Röster
6. Vilken är ditt livs historia?
- Happy Ending - Mika
7. Hur var gymnasiet?
- Cry - Rihanna
8. Hur kan du fortsätta i livet?
- Something about you - Five for Fighting
9. Hur kommer morgondagen att se ut?
- Waiting 'til Midnight - The Liptones
10. Vad är det bästa med dina vänner?
- Shake your Lovemaker - Cherry Poppin' Daddies
11. Vad kommer hända nästa vecka?
- Le Modérateur - Métro Bohème
12. Vilken sång beskriver dig bäst?
- Music at Midnight - Benny Carter
13. Hur går ditt liv?
- Hamp's Boogie Woogie No 1 - Count Basie
14. Vilken sång kommer spelas på din begravning?
- Rudy - Bad Communication
15. Hur ser omvärlden på dej?
- Matthew and son - Cat Stevens
16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?
- Ballad of Serenity - Joss Whedon
17. Vad tänker dina vänner om dig egentligen?
- Oh Baby All - Sonic Dream Collective
18. Vilken sång beskriver den personen du är attraherad av?
- If You Could Only See - Toxic
19. Vad skulle du vilja säga till den nästa generationen?
- La Désillusion - Les Choristes (Petit Chanteurs de Saint Marc)
20. Har du en mörk hemlighet?
- Dear I - Elin Sigvardsson
21. Trånar människor efter dig i hemlighet?
- Beating the Board - Slim Gaillard
22. Hur kan du göra dig själv glad?
- Something To Talk About - Badly-Drawn Boy
23. Kommer du att få barn?
- Who's Yehoodi? - Cab Calloway
24. Vad är goda råd för dig?
- Mon Homme - Céline Dion
25. Hur kommer du att bli ihågkommen?
- Bronzing the Garbage - The Mighty Mighty Bosstones
26. Vilken är din danssång?
- Nothing, Nobody, Right or Wrong - Tingsek
Jag har lekt, undervisat och emellanåt andats agila metoder i åtta år, specifikt Scrum och eXtreme Programming. Mina studenter och andra medmänniskor har frågat mig om jag är religiös, och ibland har jag svarat ja. Jag insåg nyss att jag borde ha svarat nej.
En f.d. student och jag snackade häromdagen om att Ken Schwaber, Scrums grundare, uttalade sig i en artikel (som jag tror IDG publicerade, länk någon?) häromdagen om att Scrum inte har några fel som metod, utan att det är hur metoden utförs som är haken. I grunden håller jag med, men jag ser nu hur min diskussionspartner tolkade uttalandet. Mark Levison, en vanlig nörd i den nordamerikanska vardagen, har en blogg om mestadels Scrum och Agile. Han skriver i sin blogg att han precis har startat en "Journal of Agile/Scrum failure", ungefär som Haverikommissionens rapporter. Det lät som en god idé och jag läste lite mer noga. Först står det: "The failures are not of the process itself but of the humans associated with the project." och ja, det var ungefär vad Ken sade. Sen står det: "Its not that I think that an Agile or Scrum project can fail - but the people can fail to execute the methodologies well."
Nej, Agile/Scrum är inte optimalt, på något sätt, någonstans. Men det är jädrigt goda tankar i grunden, och de bör anpassas rejält efter rådande situation, och där det fallerar kan det vara antingen metoden eller folket som utför den som fallerar. I min diskussion med studenten sade jag att man såklart får tolka uttalandet som att metoden måste anpassas, för att metoden säger så, och därmed skulle ovanstående citat stämma. Men, det är inte på detta viset, det står sällan i den här metodiken under vilka förhållanden det inte fungerar, och därmed hade jag tokfel. Som tur var kom jag på att jag inte är religiös, i samma veva.
Man kan dock använda Marks idéer även fast man inte är en religiös anhängare, precis som Haverikommissionens rapporter bör läsas ... uhm ... när de behöver läsas. :)
[VARNING: Dagens blogginlägg innehåller en lång textmassa samt provlyssningstips, så avsätt en lagom stund]
♦ ♦ ♦ ♦
Folk™ brukar ha svårt att placera min politiska åsikt i ett fack, och det är för att det helt enkelt inte går. Jag funderade på hur jag skulle bevisa det här och hittade Helsingborgs Dagblads Valkompassen (finns säkert på fler ställen på nätet, men men...). Det blev ett ganska intressant resultat. Det listar alltså hur många procent av ens svar på ett gäng frågor som överensstämmer med de olika partiernas agendor/ideologier, eller i alla fall som de såg ut inför förra valet (kan man tänka sig). 
♦ ♦ ♦ ♦
En orsak till Folks™ förvirring om den politiska läggning som jag har är att jag lyssnar på anarkosocialistisk ska-punk och även om jag inte står bakom alla texter för det aktuella bandet så håller jag med om mycket. 
Men det är variationen i musikstil och utnyttjande av breaks i musiken, som de förvisso är ganska ensamma om (inom genren), som imponerar på mig. Deras tidiga skivor är, till skillnad från många andra artisters alster, ungefär lika bra som de senare även om musiken på de två senaste plattorna slår det mesta. De låter inte som gymnasieskolans musikklass alls. Även den första självbetitlade skivan från 1996 innehåller prov på fantastiskt härlig variation, ett exempel är Reality Show, även om just de här låtarna är mer ren skapunk än senare.
Andra skivan med då nyinspelat material, till skillnad från Ska-P, kom samma år och döptes till El Vals del Obrero (Arbetarklassens vals). Jag har här och på senare skivor svårt att välja ut låtar för er att lyssna på, för alla är otroligt bra :), men utöver Cannabis och El Gato Lopez som kommer från det här albumet så är Sexo y Religion och Insecto Urbano värda att nämna. Den förstnämnda handlar om katolska kyrkans hyckleri runt sex, om spridningen av Aids och pedofili bland präster. Denna låt är inte ensam om att fördöma kyrkan bland Ska-Ps verk, men den är gissningsvis den mest kända. Se videon, det är värt tiden, de pratar för övrigt både franska och spanska i den, då den är från en Pariskonsert. Den sistnämnda låten handlar om hemlösa i storstaden, hur vi andra ser på dem och varför de har hamnat där ... mycket bra text.
Skiva nummer tre, Eurosis (Europas system) från 1998, känns lite mer som en mellanskiva i min hjärna. Den är såklart fylld av fientlighet mot en kyrka som inte ger bistånd, kungens överflöd, rika företagsledare, politiker, andra förtryckare och USAs inflytande in Latinamerika. Den sistnämnda låten heter Amèrica Latina ¡¡libre!!.
Skiva nummer fyra är den som känns bäst producerad och har varit min favorit sen jag hörde den första gången. Den heter Planeta Eskoria (En planet fylld av avskum) och är från 2000. Jag har inte hittat något på nätet som tyder på att detta album är komponerat/producerat av andra personer än tidigare eller senare album, men det skiljer sig åt ganska mycket ... i alla fall för ett tränat öra. Musiken är mer experimentell (vad sägs om säckpipor och fioler) och texterna är mer djuplodande, fast det är klart, det är fortfarande kängor mot USA, kyrkan, tjurfäktning, narkotikamissbrukares rätt i samhället, arbetsrättsfall och nej till förbud i största allmänhet. Mitt favoritexempel från denna skivan får nog vara El auténtico (Vem är den riktige clownen?), men som sagt, det finns många andra bra låtar.
2002 kom Que corra la Voz (ung. Vem äger rösten) och eftersom denna skiva är ett litet återtåg mot skapunken så trodde jag länge att det var en äldre skiva än Planeta Eskoria. Ett praktexempel på det är Intifada, och ni får själva gissa vad den kan tänkas handla om). Den kännetecknar det som jag kallar skapunk. Dock(?) finns det några vad jag tycker är typiska Ska-P-låtar, exempelvis Consumo Gusto (Konsumenternas stil).
Sista studioalbumet dök upp efter en lång paus. Det är, som jag har skrivit tidigare i den här bloggen, vanligt att man som Ska(-relaterat-)band lägger ned efter ungefär 10 år, och så gjorde även Ska-P, men hösten 2008 (ja, det är nu) kom Lágrimas y gozos (Tårar och glädje), deras sjätte album. Så långt jag hunnit lyssna så låter musiken ungefär som på Planeta Eskoria, kanske en smula snällare med inslag av barnkörer och nästan schlagerkänsla ibland. Texterna tycks hålla samma klass, om inte bättre, och innehållet är givetvis detsamma som tidigare. Ett youtube-exempel, Gasta Claus (Spenderartomten, ja, om köphysteri runt julhelgen) och sen min favorittext från skivan, Hijos Bastardos de Globalización (Globaliseringens bastardungen), fritt översatt:
Min dag börjar när solen går upp
Comienza mi jornada cuando sale el sol
Jag är 12 år, bor i ödslighet här i en annan dimension
Tengo 12 años, vivo en la desolación acá en otra dimensión
Mina händer är en liten fabrik som producerar tusentals leksaker
Mis pequeñas manos son la producción de miles de juguetes
som barn som jag kan leka med
con los que podrán jugar allá niños como yo
Faktiska offer för ett galet spel
Víctimas reales de un juego demencial
Kroppars marknadsekonomi är lätt att utnyttja
la economía de mercado busca carne fácil de explotar
Den makroproduktion som ger oss välfärd
La macro producción que nos ofrece bienestar
är miljontals barn som är slavar, barnslavar, fångar
son millones de niños de esclavos, son niños esclavos, condenados
NI VET INTE VAD GLOBALISERING INNEBÄR?
NO SÉ LO QUE ES GLOBALIZACIÓN
NI VET INTE VAD MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER ÄR?
NO SÉ LO QUE SON DERECHOS HUMANOS
JAG ÄR MER ÄN EN KLASS, JAG ÄR MER ÄN EN BIT I ETT MAKABERT PUSSEL
SOLO SOY UN ESLABÓN, UNA PIEZA MÁS DE UN PUZZLE MACABRO
Lite humor i det otäcka är att Ska-P släpper skivor genom Sony/BMG, de har ställt upp på "kommersiella" festivaler som bl.a. anordnats av Pepsi samt att en favoritlåt på senaste skivan är El Libertador som hyllar Hugo Chávez statssocialism ... var tog anti-kapitalism respektive anarkism vägen nu? De kanske borde göra valkompasstestet.
Häromdagen dök det upp en ny tidning, en gratis sådan, om macrelaterade prylar. Den kallas för i♥. På deras hemsida finns en pdf, dock ska tilläggas att preview på mac och liknande verktyg inte visar pdf:en som den ser ut i tidningsform, det gör nog bara Acrobat, men å andra sidan ... Tidningen är faktiskt riktigt kass, stökig och ibland saboterande layout (överstruken text, istället för understruken!), odefinierat eller otydligt syfte, vilken målgruppen är har jag inte en aning om, och ja ... jag vet inte, den ger ingen god användarupplevelse hemma på vårt bord iallafall, även om själva tidningen är påkostad med högkvalitativt papper etc.
Men det var inte specifikt det jag tänkte prata om, utan om reklamen som finns i tidningen, som ofta är mer läsbar än artiklarna (dessvärre), och som nästan alltid fokuserar på något sätt på Microsoft Office:mac 2008. Med en recension och lite tips runt olika delar av det nya Office-paketet, så undrar man dessutom hur stor del av tidningen som är sponsrad av just Microsoft. Nåväl. Så här ser prissättningen ut på paketet i de olika annonser som tar upp det, och priserna tycks vara lite olika satta för att man får enligt första reklamen i tidningen reducerat pris vid köp av ny dator, men hur mycket det är diffar rejält.
| Reklam |
Studentversion |
Proffsversion |
| Microsoft | reducerat pris | reducerat pris |
| MacForum |
specialpris |
specialpris |
| Macoteket |
999:- (ord. 1295:-) |
4370:- (ord. 4994:-) |
| DustinHome |
1245:- | 4870:- |
| mStore |
499:- (ord. 999:-) |
2999:- (ord. 5995:-) |
| Kullander |
1295:- (ord.1495:-) | - |
| * Priser inkl. moms |
Jag tycker det är en fantastisk tabell. Som köpare så kan det inte vara lätt att hitta rätt i den där djungeln. :) Vem ringer Sverker?
Det här måste vara det dummaste jag läst på länge. En kvinna ville lära sig föra i Foxtrot på dansskolan Mälarsalen i Stockholm. De sa nej för att "en tjej kan aldrig vara kille och en kille kan aldrig vara tjej". Helt sanslöst. Om man verkligen vill utvecklas i sin dans så bör man försöka förstå motparten, och bästa sättet att göra det är att föra om man är följare och vice versa. Inom swingvärlden (jaja, inga dåliga ordvitsar på det nu, tack) så är det här ett vanligt beteende. Det är också vanligt med en del tjejer som absolut inte vill göra annat än att föra, det är dock(!) mindre vanligt med killar som bara vill följa ... men de finns de med. Oftast är de här människorna dessutom väldigt bra på dansen, och har med största säkerhet blivit det genom sin breddning. Anyhow, den här kvinnan anmälde dansskolan till Jämo (good work!!), men det gick inte hem. Det finns säkert något "bra" skäl till att detta inte tolkas som diskriminering, men den avslutande kommentaren i SvD:s intervju borde få Jämo på andra tankar. "För oss är det här ingen överraskning, det finns väl knappt någon annanstans där det är så självklart att man ska vara en man och en kvinna, som i pardans. Jämo borde slängt den här anmälan i papperskorgen direkt, det är ju ändå skattebetalarnas pengar." Är inte detta diskriminering så vet jag inte vad som är det.
Tack till Kontaktsporter för tipset.
P.S. Jag har en signerad Casey MacGill-skiva och jag har följt i en dans ikväll. ∞
Igårkväll var jag på en s.k. förfest till Swedish Swing Society's (dansföreningen jag är med i(:s)) 30-årsjubiléum. Det har varit något krångel med info-mail om gårdagens lilla event, och för den delen den stundande kvällens sittning, och jag hade inte riktigt orkat gå in på hemsidan för att kolla. Dock visste jag att ett band skulle spela, så jag blev inte alltför förvånad när jag kom dit igår och det av tre herrar lirades riktigt skön swing.
Sen tog bandet paus och presenterade sig, och bandledaren (som spelat ukulele, trumpet och piano om vartannat) säger "... and I'm Casey MacGill". Kort sagt, jag tappade hakan. Den här killen (gubben/mannen) är inte direkt okänd i swingvärlden. I min del av swingvärlden kan han tänkas vara den mest kände nutida (neo-) swingmusikern. Skivan Jump med Casey MacGill and the Spirits of Rhythm har gått varm både som bra musik till nybörjarkursen som jag höll i och i DJ-båset på danskvällar. Kort sagt, de låtarna kan jag så gott som utantill. Jaja, you get the point. Det här är stort, helt enkelt. :) Bandet han spelade med nu kallas The Blue4trio.
I nästa set körde de flera av sina (eller ja, Spirits of Rhythms) kända (versioner på gamla och en del nya) låtar bl.a. Undecided. Då dansade jag med Jenny, satte varje break, jammade loss till de tillfällen då de jammade i bandet, prickade avslutningen perfekt, etc. Jenny tyckte efteråt att det var väldigt bra härmat av bandet, och jag påpekade att de härmas inte, det är dom! Hennes tur att tappa hakan, kanske inte fullt så mycket som jag gjorde, men likväl. Fantastiskt.
Jag spenderade ganska mycket tid i en soffa den kvällen med Lasse och frågade honom (och andra) hur det kommer sig att de spelar för ett 30-tal personer på en bakgata på Kungsholmen, när de vanligtvis håller till i Seattle och inte turnerar ihjäl sig direkt. Det var så att några av de som varit med längst i Swedish Swing Society, och som också är med i showgruppen Shout and Feel It, har kört shower tillsammans med Casey MacGill och därmed var han ganska lättövertalad. Det stora problemet verkar ha varit att hitta ett flygbolag som var villiga att transportera en kontrabas över Atlanten. Pianot var inhyrt för kvällen. ;-)
Det var en schysst kväll, och jag kommer få höra dem ikväll igen, då de spelar gissningsvis både under och efter jubiléumssittningen ... men innan dess måste jag sova lite mer.
Jag är på folk till höger och vänster att de ska blogga, att de ska skriva om det här och det där, att de ska lägga till en knapp i bloggen så att jag kan bli deras fan (kom igen Mattias!). Jag tror jag måste fråga vad NI tycker att jag ska blogga om här. Själv är inte alltid bäste dräng.
| Bli ett fan (11 fans till Martin) |
Mechanical disc calipers use two brake pads, one on each side of the rotor. Depending upon the design of the caliper, both pads may move to contact the rotor. However, alternative designs have one pad being fixed, with only one pad moving to contact the rotor. With this design, the rotor will flex to push against the fixed pad when the brake is used.
- If the caliper is attached to a bracket, check that the bracket is fully secured to the frame or fork.
- Loosen caliper-mounting bolts so caliper is loose on bracket. Caliper adjustment is made at caliper to bracket interface, not at bracket to frame/fork interface.
- Loosen brake wire pinch bolt if it is secured.
- Check that both pad adjusting knob dials are turned fully counter-clockwise to move pads fully away from rotor.
- Turn the inner pad adjusting knob clockwise approximately 1 turn (about 24 "clicks').
- Turn the outer pad adjusting knob clockwise until pad fully secures rotor. This aligns pads and caliper body to rotor.
- Snug each caliper mounting bolt. Then alternatively tighten first one bolt, and then the other until both are fully secure.
- Draw slack from the brake wire and secure pinch bolt. Do not allow caliper arm to move upward when drawing slack from brake.
- Set pad clearance. Inner pad (fixed pad) should have twice the gap to the rotor as the outer pad (moving pad). Loosen fixed (inner) pad adjusting knob 2-3 clicks counter-clockwise. Loosen moving pad adjusting knob 4-6 clicks counter-clockwise.
- Squeeze lever to test caliper brake. Adjust lever modulation setting by moving pads inward or outward from rotor by using both pad adjusting knobs.
Jag är inte så förtjust i att göra wireframes i Microsoft Visio eller feta gränssnittsprototyper med hög naturtrogenhet i något dyrt program, jag gillar att skissa på papper. Huvudskälet till detta är att någon bankade in i huvudet på mig att pappersprototyper med låg naturtrogenhet gör användarna mer förändringsbenägna under användbarhetstester, dvs. de vågar klaga på en fult ritat knapp eftersom det syns att det har gått fort att rita den, jämfört med att klaga på en perfekt stylad knapp i ett perfekt stylat gränssnitt som uppfattas ha tagit veckor att göra. Att fallet är tvärtom, att det tar längre tid att rita en knapp på papper än att dra den ifrån en palett i ett program, det vet ju inte användarna. Så, pappersskisser it has been ... fram till att jag upptäckte Balsamiq Mockups. Smidigt värre att kunna drag-n-droppa handritade (well... nästan) element och ändra snabbt. Det är nästan samma nivå av naturtrogenhet som en enkel skiss, fördelen är att den här skissen går att tyda, till skillnad från mina inte-så-bra skissa-skills. :)
Alltså, underkvalificerad för hälften av jobben och överkvalificerad för den andra halvan. Berätta gärna för mig vilka jobb jag är kvalificerad för, för så här kan vi faktiskt inte ha det. :)
Eller så kan man bygga en tandborstbukettvas och sälja runt Stureplan.
Grattis på födelsedagen, Amme. Hade du varit här så hade vi firat början på ditt 28:e år.
<3
Jag kom ganska nyss hem från Linköping och en lördag i en minibuss. Ja, det har varit rebusrally igen. Jag åkte som oftast med Öset Luhring, det är lagnamnet, och det gick ungefär som vi förtjänar. :) Vi är bra på rebuslösningar, halvdåliga på pyssel och heldåliga på plock. Å andra sidan så har de flesta andra lagen en plan, där deltagarna får givna uppgifter (ex. en tittar alltid bakåt efter tallriksplock). Sånt där gör inte vi. Vi gör vad vi gör bäst. Jag läser kartan och skrattar. Lennart imiterar Galenskaparna, Lindeman, Ivan Boring och Hans-Åke Andersson m.fl. samt kör minibussen. Stefan kastar ur sig en massa oförståeliga delmängder av stjälprebusar (ex. "GRÖGENHÖH!"). Carina tittar bra efter tallriksplock på höger sida. Håkan löser pyssel och rebusar samt är tyst. Jakob äter godis och försöker imitera allt som Lennart glömt imitera. Så, vi kom på plats 9 av 22 ekipage.
Vi hade kommit 8, vilket förvisso inte spelar så stor roll, om inte rallyläggarna hade varit oerhört nitiska över våra rebusmotiveringar (vi hade utelämnat *vad* vi har gjort, exempelvis "(i-rebus)", för att rutan att skriva i är skittrång och för att det har vi aldrig gjort annars). Det fördärvade en del av den trevliga stämningen på sexan. Jaja.
Vi hade i vilket fall som helst oerhört roligt. Extra roligt hade vi när Jakob gömde alla Dumlepåsarna i affären (efter att ha köpt två till oss) strax bredvid där vi åt lunch när det uppdagades att ett pyssel handlade om att lämna in ett dumlepapper. Extra roligt hade vi också när vi såg en sko uppsatt på en vägpinne, varvid vi stannade och snodde skosnöret (skulle också lämnas in ett sådant).
Så, nu över till det väsentliga. Rebusarna vi löste var ganska lätta, iallafall de ordinarie. Stjälprebusarna var däremot helt galet svåra och ytterst dumkluriga eftersom man skulle sätta in extra bokstäver hela tiden för att lösa dem. Inte så lätt alls. Men här kommer de ordinarie (ev. någon hjälprebus) för er att lösa. Vi hade en hel terrängkarta med namn som Ringarum och Östra Ryd att leta på, ni får möjliga lösningar nedan.
Rebusar:
- HUNDIÅRRADT
- AAFFTETH
- 616158050501
- SJUNDEDEL
- DAVÄVRGVÄV
- NTSBANSED
- DÅELDASBRÄSOR (hjälp till en av ovanstående)
- UIGIRS (en av de enklaste stjälprebusarna)
Lösningar (inte i samma ordning som rebusarna):
- VÄLEBORG
- KILISET
- TALLMOSSEN
- HÄSTHUVUDET
- HÖVERN
- VARSTEN
- NAREBO
Få se lösningsvägarna nu ... Milla? Santa? Humm? Quh? Henrik? :) Om någon nytillkommen läsare vill prova så finns reglerna och exempel här.
När jag gjorde mitt exjobb var jag på ett skönt företag som hette Xpedio, det gick dock i kvav när bubblan sprack. Deras idé var att införa japanska i-mode i Sverige. Det här var dock långt före den svenska marknaden var mogen. På den tiden, runt sekelskiftet (det förra, inte det förförra), var det WAP och SMS som var på tapeten, speciellt i de nordiska länderna. WAP/SMS var nya tekniska påhitt som krävde ny bakomliggande teknik och i-mode baserades på befintliga Internetstandarder som HTML och e-mail. Det som i verkligheten skiljde var dock inte tekniken, utan användningssättet. Jag tror det var Magnus Nerve, då på japanska Ericsson, som sa att ta med sig WAP-telefonen till golfbanan är att ha kontoret i fickan, men att ta med i-modetelefonen till kontoret är att ha golfbanan i fickan. Idag fungerar våra telefoner så, att vi kan nå vårt fritidsliv och våra nöjen i telefonen, med inbyggda Instant Messaging-klienter, mail och klipska webbläsare.
Så, varför är jag inte nöjd numera? Jo, det är för att vi fortfarande är kvar i tekniknörderiet, exempelvis med våra tre- eller numera fyra-bokstavsförkortningar som GPS och UMTS. Vad man ska fråga sig är vad det här innebär för vanliga människor istället. Ett exempel som jag dragit ett otal gånger, och kanske i den här bloggen till och med, är att "diskret" var ett ord få människor använde innan Nokia placerade det på en svåråtkomlig meny (ni minns, tryck på avstängningsknappen lite fort så dyker alternativen upp?), och att "ljudlös" inte är ett bättre ord, då den bara förklarar vad apparaten är i för läge, och inte varför. Det har blivit lite bättre då man kan döpa sina egna profiler (sina vad?!?) i telefonen till exempelvis "På tunnelbanan" eller "På kontoret", men redan 1998 fanns det en egen dedikerad knapp på de flesta japanska i-mode-telefoner som hette "Visa hänsyn". De har ett helt annat grepp, ett helt annat synsätt, dock ändrar de sin marknadsföring rejält när de introducerar sina teknikprodukter på den västerländska marknaden, för de måste det. Här är det viktigt med teknikfokus, annars får de inte saker sålda. Folk köper helt enkelt sina teknikprylar för teknikens skull, och det, mina vänner, kommer de inte bli lyckligare över.
ISO 9241 tar upp begreppet Användbarhet, Usability, och förklarar det med tre termer: Ändamålsenlighet (i vilken utsträckning ett mål eller en uppgift är uppnådd, inte bara att den är uppnådd), effektivitet (ansträngning som krävts för att slutföra och uppnå målet eller uppgiften. Ju mindre ansträngning, desto högre effektivitet) och tillfredsställelse (positiva känslor som produkten frambringar då den används). Det är få personer i det här landet som köper en bil för att den rullar, för att motorn har femtioelvahundra hästar eller för att den har ratt. De köper en bil som rymmer hela familjen (ändamålsenlighet), är bränslesnål (effektivitet) och är metallic blå (tillfredsställelse). Folk köper dock mobiltelefoner i stor utsträckning för att de har hög upplösning på kameran (inte att kameraprogrammet fungerar enkelt och smidigt), för att de har DLNA (vad innebär det för gemene man?), och för att de är snygga (okej, 1 av 3 punkter uppfyllda).
Jag läste och såg recensionen av "den nya iPhone-dödaren" i DN. Nu har helt enkelt även de sänkt sig till Aftonblaskenivå, men men ... Där fokuserades det på teknik och när recensenten skulle försöka förklara smidigheten så blev det mest bara pannkaka. Jag läste även bloggen OhSoHightechs snabbrecension av Nokias nya "iPhone-dödare" (årets ord?). Jag blev mer och mer irriterad för varje rad som läste,men recensenten (jag gissar att det var Markus) lyckades vända det hela snyggt på slutet: "Vi ser fram emot att få en chans att testa mobilen på riktigt framöver och det är inte förrän då man på allvar kan avgöra hur bra den står sig mot iPhone och alla andra liknande mobiler." Och förhoppningsvis kommer den recensionen att baseras lite mer på användbarhetsdefinitionen, för det är faktiskt det som gäller i det långa loppet.
p.s. Nu skickar jag det här inlägget till Markus :)
p.s.2. Min iPhone köps när jag har råd, så fort jag har råd, oavsett hur efter i teknikväg den är då.
p.s.3. Jag är användbarhetsbög
Det är inte lätt att hänga med i nörderier i allmänhet. Jag är dock tillräckligt mycket nörd för att oftast förstå exempelvis XKCD eller andra källor som citerar diverse SF och faktisk vetenskap. Därmed har jag börjat titta på The Big Bang Theory (bild nedan) som har mängder med fysikreferenser och givetvis rejält med SF/Fantasy-anspelningar.
Och ja, klippet börjar faktiskt med Matrix-refererande. Två flugor i en smäll. :)
Nu* har jag syndikerat stora delar av min informationsinhämtning och det kanalformat jag använder är det som tycks vara de facto standard, nämligen RSS. :) SMÄM (en annan rolig akronym, som förvisso är en smula deprecated nu) uppmanade mig att plita ner mina favoritflöden och försöka förklara varför de är just favoriter (vilket för övrigt är ett ord som smakar illa i min mun, men det kan nog bero på Internet explorers variant). Så jag gör ett försök nedan, dock bortser jag ifrån de serier jag läser, samt de flesta personliga bloggar skrivna av människor jag känner väl, för favoriterna finns redan att klicka på här till höger (förutsatt att du inte syndikerar det här inlägget).
- I kategorin Användarupplevelse - utländska nominerade går priset till...
Seth Godin är en amerikansk författare som skrivit böcker runt affärsvärde och marknadskommunikation. Det är också huvuddelen av innehållet i hans blog, som för övrigt räknas som en av världens mest lästa. Galet många, men jag förstår dem.
- I kategorin Användarupplevelse - svenska nominerade går priset till...
InUseful
En av de större svenska interaktionsdesignbyråerna heter InUse, och det här är de anställdas blogg. Jag är dock lite ledsen över att inte fler av medarbetarna skriver i den, för jag vet att de har mycket att dela med sig av och den kan bli mycket bättre än vad den är idag.
- I kategorin Agil utveckling går priset till...
Mike Cohn var med och skapade The Agile Alliance och är en av de största förespråkarna inom agile i världen. Han anses dock inte kvala in bland topp 5, men han skriver banne mig de bästa blogginläggen. Vill ni lära er agil utveckling på riktigt, läs först ett gäng bra böcker i ämnet (tips fås av mig) och börja sen praktisera, med hjälp av Mike.
- I kategorin Spelnörderier går priset till...
The Touch Arcade borde kanske ingå i kategorin Applenörderier, för det är en blogg om iPhone- och iPod Touch-spel. Det är dock den bästa bloggen i sammanhanget och bör således få vinna sin egen kategori.
- I kategorin Applenörderier går priset till...
TUAW är gissningsvis den mest välbesökta och läsvärda bloggen i AppleSpace. Ibland så är inläggen så ofantligt dåliga, men oftast så är de snabba på att redovisa det senaste på ett bra sätt. Någon däremot?
- I kategorin Övriga nörderier går priset till...
Maken till knäppa prylar som den här killen hittar får man leta efter, och ibland får han till helt klockrena kommentarer på det. Så bra att han även blev nominerad i kategorin Elakheter, men där vann någon annan (se nedan :).
- I kategorin Politik går priset till...
Den här kvinnans förmåga att vrida på sanningen måste gå till världshistorien. Gissningsvis heter hennes inspirationskälla Goebbels. Dock kan man anta att bloggförfattarna kanske inte har stenkoll alltid heller.
- I kategorin Tjuvlyssnat går priset till...
Det finns många bloggar med citat från vanligt fôlk, men det är få som klår dråpligheterna i den här bloggen om att kunderna kanske inte alltid har rätt.
- I kategorin Fyndigheter går priset till...
Det är ganska ovanligt att man i en personlig blogg utelämnar sig så här mycket samtidigt som fyndigheterna avlöser varandra. Det inrättar vi en egen kategori för!
- I kategorin Elakheter går priset till...
Jag har ytterst liten koll på svenskt skvaller eftersom jag inte läser vare sig Aftonbladet eller Expressen. Däremot har jag ganska bra koll på den amerikanska motsvarigheten, då WWTDD kommer med dråpligheter och elakheter mot alla möjliga typer av kändisar. Klart roligt.
Well, det var det. Jag har med detta insett att jag kanske inte läser de bästa bloggarna/strömmarna, så nu uppmanar jag er att delge mig era favoriter. Ge mig mer att läsa!!! :)
* För snart en månad sedan
Jo, La plume de ma tante ligger på Linnégatan i 08-land och är en liten fransk bokhandel fullproppad med skojiga böcker, dvd-filmer och sällskapsspel (givetvis rubbet på franska, dock har vissa filmer svensk alt. engelsk text). Det händer även en del annat i bokhandeln, som det sig bör i små bokhandlar. Vanligtvis tycks de, som kallas Clube La Plume, ha diskussionsmöten och föredrag, men igår hade de en konsert.
Den fantastiska lilla chanson française-kvintetten Métro Bohème spelade, sjöng och drog dåliga ordvitsar på fransk-nja-svensk-jo-engelsk-lite på La plume de ma tante. Det var varmt, trångt och alldeles, alldeles underbart. Det lät ungefär så här (det saknas en klarinettspelande medlem i youtube-klippet nedan dock):
De spelar en gång till i krokarna, på någon restaurang som jag inte minns namnet på, lördagen den 18 oktober. Kolla länken till deras Myspace-sida så kanske ni får reda på det. Oj oj oj, vad det rekommenderas! Jag har lyssnat en del på chanson française-genren, mest de galna avarterna, men skälet till att vi fann Métro Bohème är att Ida känner den i klippet saknade klarinettisten. Hennes solomusik är också tämligen intressant, men kanske lite svårlyssnad för vissa. Av Métro Bohème finns det mer att avlyssna på Myspace-sidan.
Denna konsert gjorde mig sugen att gå tillbaka till de som fick mig att börja lyssna på den här oerhört blandade musikstilen (-stilarna, uhm, eller nåt), nämligen Au lit les mômes (ung. I sängen med brudarna). Jag vet egentligen ingenting om det här bandet, mer än att deras kanske enda album är gratis att ladda hem och att deras texter (och låtar) är fullkomligt galna. Provlyssna! Hela albumet finns att klicka fram i widgeten nedan, jag rekommenderar Le Trottoir och Ventres Jaune.
Och för er som tycker sig känna igen titeln på detta inlägg ...
