Jag kände häromdagen att jag ville få till ett avslut på 2008 även här, men jag är dålig på att bubbla (no pun intended) på som många andra i sina bloggar. Ass-girl gav mig ett ganska okej förslag, så jag gör ett försök...
Gjorde du något som du aldrig gjort förut 2008?
Jag gjorde säkerligen ganska många saker som jag aldrig gjort förut. Den mest framstående borde vara att jag blev sambo. Snart har jag dessutom varit det i ett år och har ännu inga planer på att sluta vara det. ;-)
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kommer faktiskt inte ihåg om kläckte ur mig några löften förra året. Kommer inte ihåg om jag någonsin har gjort det. Skälet är nog att förändring (och därmed behov av att justera mottot i livet) har skett under andra tider än vid just nyår.
Blev någon av dina vänner förälder i år?
Pinsamt det här, jag minns lite dåligt. Men Hanna&Sune, Åsa&Martin, Hugo&Cecilia ... det är säkert fler. ;-) Det har överhuvudtaget hänt mycket på den fronten de senaste åren, inkl. diverse bröllop, förlovningar, etc. Det rör på sig i den branschen.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, ingen närstående. Jag har inte överhuvudtaget blivit av med någon sådan, utöver kära fröken Amme.
Vilka länder besökte du?
Storbritannien, Danmark och Norrland. Det har blivit färre resor än vanligt, men det har inte funnits så mycket pengar att lägga på sådana.
Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Ett bra jobb, såklart. Jobbsökande har varit vad som tagit tid tid tid i år.
Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
12 april, Elisabeth och Pers bröllop i Storulvån. Det var häftigt.
Vad var din största framgång 2008?
Att inte deppa ihop, tror jag. Det har varit lite tufft med alla motgångar. Jag kom med gott självförtroende från alla mina år på universitetet och fick höra att det jag gjort där inte räknas i näringslivet, fastän metodiken jag nyttjat är densamma. Så, ja, att orka med och inte ge upp.
Största misstaget?
Det finns säkert saker man ångrar en smula, men jag fungerar inte så. Jag går vidare och försöker i det allra längsta inte dröja mig kvar.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Kortare sjukdomar, inget jobbigt, inget större, jaja, lite gnäll var det såklart vid de aktuella tillfällena, men ... man får gnälla lite.
Bästa köpet?
Egentligen borde jag väl säga någon väldigt använd tröja eller vinterjackan, kanske borde jag säga Carcassonne för det har jag (vi?) haft mycket roligt med, men det är också tydligt att min iPhone har blivit väl använd den månad jag har haft den och den lär bli mycket väl använd framöver också.
Vad spenderade du mest pengar på?
Det borde vara på alla de dansläger och dito kurser som jag har gått i år.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag har varit ganska jämnglad över året, och mycket av det står Ida för.
Vilken sång kommer alltid att påminna dig om 2008?
Först tänkte jag att jag inte vet vilka årets slagdängor är eftersom jag inte lyssnar på radio eller ser på tv, men sekunden senare blev det väldigt uppenbart i min hjärna. Klicka här.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det är svårt att känna sig helt komplett när man inte måste kliva upp tidigt och inte får vara hemma om dagarna, men å andra sidan var jag hemmaman. ;-)
Vad önskar du att du gjort mer?
Fler projekt, nu när jag har haft tid. Framförallt fler projekt som man kan stoppa i CV:t. Kanske inte bara att designa om webbplatsen och lära sig allt om sin Mac. :D
Vad önskar du att du gjort mindre?
Mindre slöande på morgonkvisten (som ofta blev eftermiddag), men å andra sidan så hjälpte det mig säkert att hålla ihop också.
Hur tillbringade du julen?
I två familjer för första gången, det var trevligt. Först med Idas föräldrar och släkt på julafton, sedan med min familj på juldagen och slutligen med resten av min släkt på annandagen. Det kan ha varit den bästa julen på bra länge.
Blev du kär i år?
Igen och igen och igen och igen ...
Favoritprogram på TV?
Well, får man räkna bra serier man sett på webben eller piratat hem? Isåfall tycker jag att Big Bang Theory och The Daily Show har roat mig mycket den här hösten.
Bästa boken du läste i år?
The Dreaming Void och The Temporal Void av Peter F Hamilton.
Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Haha, jag minns knappt. Den gick förbi fort. Ida kommer inte heller ihåg och tycker att det är bra för då kan vi hitta på samma sak nästa år också.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns säkert massor, men jag tycker inte det är värt att grubbla över.
Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Nej, det här är inte en modeblogg! Eller vänta, vad är det för "stil" vi pratar om? Min stil är såklart ball.
De bästa nya människorna du träffade?
Förmånen att få lära känna Idas ganska sammansvetsade kompisgäng är väldigt trevligt. Jag hoppas att jag kommer ses som ett självklart bihang även i framtiden.
Well, det var väl ungefär hela frågespalten det. Har ni några fler frågor så kan jag passa på att besvara de med!
Gott nytt år!
Okej, erkänn nu, vilka klickade på bästa-låten-länken ovan? ;-)
När jag var liten spelade jag inte Super Mario Bros eller Ice Climber. Jag hade en Commodore 64 och spelade enkla men lysande spel som exempelvis Super Dogfight.


Ridå upp för en grupp kompisar (30plus) på HiQ som säkerligen en dag sade till varandra "vafasen, grabbar, vi bygger en ny trevlig version av Dogfight, och nyttjar lite teknik från polarna som gör Gripen-simulatorn". Sagt och gjort, Ocko skapades och med det spelet AirFight. And I can tell you, det är skitroligt ... jag behöver bara någon kompis att spela det med. Snälla?
För första gången på bra många år har det faktiskt trillat in några stycken julkort, trots alltmer digitala tider. De har hjälpt till att fixa lite julstämning här, så tack för det ni som har skickat. I ett försök att än mer öka julstämningen så tankade jag hem ett alldeles gratis och ytterst värdelöst program för detta. Resultatet av att köra detta program kan beskådas nedan.

De första böcker jag stötte på som intresserad av ämnet användbarhet tar upp något som kallas Usability Engineering. Man kan sammanfattningsvis säga att det förklarades i böcker från 90-talet som en tämligen strikt metodik för att i en ingenjörsmässig miljö utföra användbarhetsarbete. D.A. Tyldesley säger i sin bok Employing usability engineering in the development of office products från 1990 att Usability Engineering är "[...] a process whereby the usability of a product is specified quantitatively, and in advance. Then as the product itself, or early `baselevels´ or prototypes of the product are built, it is demonstrated that they do indeed reach the planned levels of usability." Även fast jag inte har läst det här citatet förrän idag så har den här definitionen av användbarhetsarbete ur ett ingenjörsperspektiv fastnat inuti min hjärna. Det tog först sitt uttryck genom mitt exjobb (Turning Usability Goals into Measurable [Quantitative] Objectives) och strax därefter när jag sökte jobb som Usability Engineer, även fast jag aldrig sett den titeln förut.
Nu sitter jag här med ett anställningskontrakt där befattningstiteln är just Usability Engineer. Det stod inte riktigt så i jobbannonsen, men det här är bara bra för den här titeln kan jag verkligen leva upp till. Från januari så har jag ett pappaledighetsvikariatpå GE Healthcare i Uppsala.
När jag ändå är inne på användbarhet och andra begrepp relaterade till det begreppet så tänkte jag försöka förklara varför jag blir lite upprörd varje gång det står om användarvänlighet i media eller när chmod007 driver med mig genom att använda ordet vid helt fel tillfälle. :) Första argumentet mot användning av ordet användarvänlig är att det är ett förlegat uttryck, redan i början på 90-talet hade man inom den professionella världen lämnat det, då med användbarhet i åtanke som idag börjar bli förlegat. Det andra argumentet är att det täcker en alldeles för liten del av vad användbarhetsdesign (eller interaktionsdesign, eller användarupplevelsedesign) innehåller, jag skulle säga ungefär 15-20%. Barry Sherman sa 1985 i boken The New Revolution: The Impact of Computers on Society att användarvänlighet "[...] means adapting parts of the system to the operator rather than the operator having to adjust". Om vi jämför med de två första raderna av Wikipedias inlägg om användbarhet (och för tillfället glömmer bort att jag tidigare har skrivit om definitionen) så står det där att "Usability is a term used to denote the ease with which people can employ a particular tool or other human-made object in order to achieve a particular goal. Usability can also refer to the methods of measuring usability and the study of the principles behind an object's perceived efficiency or elegance". Det innefattar alltså både en grad av enkelhet, ett faktiskt mål, en mätning av en kvalitetsegenskap kallad användbarhet samt studiet av principerna bakom begreppet. Jag gör ett tillägg att det även handlar om en metodik, men fokus ligger på att det är just en kvalitetsegenskap. Man brukar till detta lägga till interaktionsdesign som en del av användbarhetsarbetet, vilket då i sin tur är formgivning av samspelet mellan artefakt och människa, dvs. design av beteende i ett system (ex. en dörr, en flygplats eller en ordbehandlare). Utöver detta så har begreppen User Experience design och Effect-Driven Development fått följa med som närbesläktade processer och begrepp, där båda två handlar väldigt mycket om användarens, utförarens eller betalarens mål med en design av ett system. Men det är, liksom hur alla begreppen relaterar till varandra, ett helt annat blogginlägg. Jag har säkerligen dock fått fram min poäng.
Kort sagt, ni kan få sluta använda användarvänlighet som begrepp när ni egentligen oftast menar användbarhet (om kvalitetsegenskapen). Ett bra sätt att säga det på är "den här bloggen har god användbarhet".
I och med att jag gick å syndikaliserade mitt bloggläsande har jag ökat på antalet RSS-flöden jag läser med ganska rejält mycket. Ett skäl till varför det fungerar är att jag inte behöver bråka mig igenom hundra flikar i Firefox varje dag, fastän det inte har uppdaterats något. Tidsvinst. Jag tog bort min korta och ouppdaterade blogroll här till vänster nyligen. Jag fick dock frågan nyss av Jenny (icke-bloggare) om jag kunde lista allt jag läser, och nej, det är massor, så det orkar jag inte ... men jag gör ett försök med allt som jag har kategoriserat i fliken "Personligt".
Svada de luxe • Tjôta då! • Finurlia - shrewd & lovely • Fröken Finurlias förnumstigheter • barfota • Gustav...en i mängden • What doesn't kill you • You Are Fabulous • sunstroke • Baktankar • jesli.se • SMÄM • KÄRIN • Tankar i svart-vitt • Kan Själv! • Hugos weblog • Esroth • Helena • Rebecca • Kontaktsporter: dans och kampkonst • WELL... shift happens • Cake - lite godare och lite roligare • Livvy's Closet • Bagaget • Chaos Inc • Här bloggar Jossan • like the violin • Men snela! • Ännu en rosa tjejblogg • Horla • Mattias - kärlek och teknik • iennis • The sinner in me • The Online Journal of Andreas Björklind • weconverse • Idéstorm - lite vettigare än ett sms • Johanna igen • Från Luleå till London • Hjalle.se • Words, music and ze liff • Djupa tanken • Alla Dessa Dagar
Ja, det var hela bunten det. Någon som känner sig träffad eller saknad?
Stulet från Let's talk about Python 3.0
There’s an old joke, so old that I don’t even know for certain where it originated, that’s often used to explain why big corporations do things the way they do. It involves some monkeys, a cage, a banana and a fire hose.
You build a nice big room-sized cage, and in one end of it you put five monkeys. In the other end you put the banana. Then you stand by with the fire hose. Sooner or later one of the monkeys is going to go after the banana, and when it does you turn on the fire hose and spray the other monkeys with it. Replace the banana if needed, then repeat the process. Monkeys are pretty smart, so they’ll figure this out pretty quickly: “If anybody goes for the banana, the rest of us get the hose.” Soon they’ll attack any member of their group who tries to go to the banana.
Once this happens, you take one monkey out of the cage and bring in a new one. The new monkey will come in, try to make friends, then probably go for the banana. And the other monkeys, knowing what this means, will attack him to stop you from using the hose on them. Eventually the new monkey will get the message, and will even start joining in on the attack if somebody else goes for the banana. Once this happens, take another of the original monkeys out of the cage and bring in another new monkey.
After repeating this a few times, there will come a moment when none of the monkeys in the cage have ever been sprayed by the fire hose; in fact, they’ll never even have seen the hose. But they’ll attack any monkey who goes to get the banana. If the monkeys could speak English, and if you could ask them why they attack anyone who goes for the banana, their answer would almost certainly be: “Well, I don’t really know, but that’s how we’ve always done things around here.”
This is a startlingly good analogy for the way lots of corporations do things: once a particular process is entrenched (and especially after a couple rounds of employee turnover), there’s nobody left who remembers why the company does things this way. There’s nobody who stops to think about whether this is still a good way to do things, or whether it was even a good idea way back at the beginning. The process continues through nothing more than inertia, and anyone who suggests a change is likely to end up viciously attacked by monkeys.















De här spelen och andra spel på min iPhone om ni följer länken ...



p.s. hitta den dåliga ordvitsen i rubriken ;-)
Användbarhet för mig är i grund och botten att saker man vill utföra går märkbart lättare. Det är ett relativt mått. Det finns exempel där vissa delar i en process förenklas till den grad att det går ut över andra delar. Det finns då ofta goda och genomtänkta skäl till det. Det klassiska exemplet är IKEAs förpackningsdesign. Platta paket minskar tid och kostnad samt kan även bidra till en högre ihopsättningskvalitet då man slipper stressade barnarbetare vid löpande bandet. Det sistnämnda förutsätter dock att man följer den medföljande manualen, och det är den delen av processen som fått stryka lite på användbarhetsfoten. Personligen tycker jag att IKEAs manualer är helt okej, men alla gillar inte dem. En nära släkting till mig tycker exempelvis att om det saknas någon skruv så blir han bara förbannad. Han baserar helt enkelt sitt ihopsättande på vilka delar som finns. Lite vanskligt, anser jag, som har varit hemma hos honom och sett hans ihopsättningar. :)
Ett annat exempel där man har fokuserat på "förpackningen" och anser att folk bör läsa den väldigt lättlästa och trevliga manualen som följer med är Apple's iPhone. På tåget igår satt en hipp kille med en iPhone och han hade de medföljande lurarna i öronen. Mikrofonen på hörlurssladden är en enda stor knapp. I den lilla medföljande manualen står det ytterst tydligt att när du lyssnar på musik "[...] trycker du mikrofonknappen en gång för att pausa/spela upp och trycker två gånger i snabb följd om du vill hoppa till nästa låt." Vad som inte står där är att om man trycker tre gånger i snabb följd så kommer man till föregående låt, det står däremot i den mer utförliga manualen. Den hippa killen plockade upp sin iPhone mellan varven, låste upp och tryckte på nästa-låt-knappen. Min sambo trodde han gjorde det för att han ville flasha sin snygga iPhone, men jag tror helt enkelt att han inte hade en aning om hur man bör göra för att han inte läst sin manual. Frågan är dock, borde jag ha lagt mig i och informerat honom? :D
Det där med att strunta i manualer verkar vara en folksjukdom dock. Jag klurar på om folk helt enkelt är för lata och vill ha allt serverat på silverfat, eller så kanske de inte är lagom problemlösningsbenägna som lilla jag som har en ingenjörsexamen (om så är fallet undrar jag varför folk frivilligt använder Windows). Kanske är det så att de har råkat ut för manualer tidigare i livet som har sugit hårt, det är säkert möjligt, dock är manualer generellt bättre utformade idag. Nåväl, det finns säkert många skäl men jag blir lika förvånad varje gång då det naturliga svaret blir RTFM (eller JFGI som det heter idag). Kom igen, det är bara att plocka upp manualen och kika lite så lär ni er massor.
[ Helt och hållet snott ifrån SvD ]
Riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp) tycker rökarna är diskriminerade i Sverige. I en motion föreslår hon nu att rökning ska återinföras på krogar. Negra Efendic på SvD är intervjuare.
Hur kommer det sig att du skrivit den här motionen?
–Nu har vi haft rökförbud på krogarna i två och ett halvt år. Jag tror inte att det är så många krogar som skulle vilja återinföra rökning, men de borde få bestämma själva.
Är det inte bra att staten lagstiftar om en sådan sak som faktiskt är skadlig för människors hälsa?
–Man ska självklart inte utsätta andra för rök. Men det borde finnas alternativ. Vissa får inte röka i sina hem, inte på balkongerna och inte på krogarna. Jag tycker att man går för långt med trygghetsnarkomanin.
Hur menar du då?
–Självklart ska man informera om skadorna. Den här motionen anses vara kontroversiell men det är mer kontroversiellt att man vill lagstifta om cykelhjälm till vuxna och förbjuda fett.
Röker du?
–Ja, jag har varit rökare sedan jag var 17 år.
Vill du inte sluta?
–Jag blir irriterad på att folk ska tjata på en om att man ska sluta röka. En dag kommer jag säkert att känna att jag vill göra det, men så känner jag inte nu.
Det finns galet mycket att kommentera i den här artikeln, men jag tänkte överlåta det till er. Henrik upplöste förresten mig om att det här är kvinnan som var den enda som var emot FRA-lagen. Jag säger då det. :)
I en användbarhetsblogg skriven av diverse folk på Logica diskuteras mängden fjärrkontroller "vi" har hemma. Hon som skriver inlägget tycks ha ett gäng, och de ser, enligt mig, inte så värst väl utformade ut heller. Jag har pysslat med användbarhet för länge för att gå med på att ha något så komplext hemma överhuvudtaget, speciellt om man stör sig på det.

Ida och jag, eller i alla fall jag, gillar enkelhet. Vi har därmed försökt att undvika för många fjärrkontroller och, framförallt, för många (onödiga?) gadgets. Vi har en fjärr till datorn, en till TV:n och en till dvd-spelaren. Nu är vi inga stora TV-tittare (dagens underdrift), fjärr till digitalboxen saknas, men ändå. Fjärren till DVD:n har lite onödigt många knappar, det ska erkännas, men fjärren till TV:n har jag nog nyttjat precis alla knappar på vid något tillfälle och då tittas det som sagt var inte mycket på TV här.
Egentligen borde man få utforma sin egen fjärrkontroll, eller det borde åtminstone finnas fjärrkontroller som är rejält mycket enklare uppbyggda än någon av de ovanstående.
David Pogue, teknikskribent på New York Times, har ofta en hel del lustigheter för sig, och inte desto mindre i nedanstående TED-talk.
Till min poäng med detta långa inlägg. Om man försöker se igenom hans Mac Fanboy-ismer och konstiga musikstycken så har han faktiskt en poäng. Han pratar om intelligens över konsekvens, att man bör designa för målgruppen som man känner till istället för att försöka designa för alla (konceptet "design för alla" handlar dock inte om att man fyller på med features, snarare tar bort). Han ställer givetvis Apple mot Microsoft och jag förstår honom, eftersom det finns två otroligt tydliga skillnader. Det första är att det mesta som Apple designat har ett genomtänkt syfte och ("inklusivt!" :) är enkelt att använda, till skillnad från mycket som Microsoft har designat, som i sin tur oftast känns oförklarligt och komplicerat. Det andra är att Apple talar till människotyper som knappt finns än, när Microsoft talar till den stora massan. Vad jag menar med det senare är som jag sagt så många gånger förut att enkelhet inte säljer lika bra som komplexitet eftersom människor tycker att komplexa och svårförståeliga saker är coola. Att äga dem, även fast man kanske inte kan använda dem fullt ut, är status.
Ett exempel: Det finns massor med skitbra bildredigeringsprogramvaror därute för en relativt billig penning. Ida kör exempelvis gratisprogrammet ChocoFlop (ja, du hörde rätt och du förstod rätt) som är precis vad en vanlig användare behöver. Till och med Photoshop Elements (kostar en tusenlapp), som säljs som en lättare version av Photoshop är tillräckligt bra. Photoshop å andra sidan (kostar nio (9!) tusenlappar) tillför ytterst lite som en glad amatör faktiskt skulle använda sig utav under en livstid och ändå är det denna version "man ska ha!".
Jag tror folk så sakteliga börjar förstå, kanske allt eftersom användbarhet blir ett mer vardagligt känt koncept (och folk slutar prata om "användarvänlighet", som senast användes av experter inom området i början på 1980-talet). Den dagen kanske är när Apple helt och fullständigt går förbi Microsoft i försäljningssiffror, förutsatt att inte Apple faller för trycket av den stora massan. ;-)