Extract from You Can't Innovate Like Apple @ pragmaticmarketing.com
Quick, identify 10 different pieces of technology that truly meet your needs and that don’t bug you due to a major flaw you either have to live with or compensate for in some fashion. Could you come up with more than five? I didn’t think so.
We’re drowning in a sea of technological crap, because every product that is released to the market is a result of multiple compromises based on decisions made by the product manager, the engineering manager, the marketing manager, the sales manager, and everyone else who has skin in the game as they prepare the offering to meet what they think are the target customer’s needs.
The reason Jobs and Ive get it right is because they design sexy products with elegant and simple interfaces—for themselves. And they count on their hip gaggle of early adopters to see it the same way. Once the snowball starts rolling, it’s all momentum from there.
Apple doesn’t sell functional products; they sell fashionable pieces of functional art. That present you’re unwrapping is all about emotional connection. And Jobs knows his marketplace better than anyone else.
När nu diskussionen blev om FPS i kommentarerna till förra inlägget så får jag ta och berätta vad som kommer till iPhone den närmaste tiden.
Doom Classic nämnde jag. John Carmack, som skapade spelet 1993, legend inom FPS, är med och utvecklar en mycket iPhone-anpassad version. De är just nu i test-stadiet, så snart dyker det säkert upp på AppStore.
Rise of the Triads, ett rejält multiplayer-FPS från 1995, som vi spelade mycket (eller hur, Howser?), annonserades ut häromdagen. En riktig splatterfest väntar. Jag hoppas det blir med bra kontroller, för vad som skiljer detta från Doom och Wolfenstein är att det är "mer" 3D. Man hoppar och skjuter från höga höjder, och den känslan kan nog vara svår att få till.
Duke Nukem 3D vrålade Colle om i kommentarerna till förra inlägget. Det kom 1996 och ett av de största "internskämten" sen dess handlar om dess uppföljare som har varit under utveckling av flera olika företag men alltid lagts ned. Ironin flödar då Duke3D är fullt av flygande grisar. Men men, nu är den gamla versionen på väg till iPhone. Trevligt!
Det enda FPS som jag egentligen har lagt någon tid på under senare år är Half-Life 2 (och uppföljare). Det är dock inte på väg till iPhone, men någon har gjort en portning av Portal (från samma företag, Valve), gissningsvis utan Valves godkännande ... men man kan ju alltid hoppas!
En sak som det verkligen bjuds på till iPhone just nu är dåtid. Jag upplever min ungdom igen (den tog såklart inte slut för så länge sedan, men ändå). Jag pratar om spel, naturligtvis. Jag använder Boxer, som jag skrivit om tidigare, för att kunna spela gamla DOS-spel på min mac. Nu kan jag ta med många av dem i fickan och lira närsomhelst. Här är ett axplock.
1990 kom The Secret of Monkey Island, det första spelet i min favoritserie av äventyrsspel. Konstigt nog har jag inte spelat det, men de andra spelen (främst tvåan) har gnidits avsevärt mycket mer. Häromdagen återuppstod spelet till iPhone så nu ska jag avnjuta det i lagom doser, säkerligen främst på tåget till jobbet. :) En cool feature i denna version av spelet är att förutom att fräscha upp det lite så har de även behållit den gamla grafiken och det gamla gränssnittet. Ett horisontellt tvåfingerssvep, närsomhelst i spelet, för en till Classic Version. Ett likadant igen tar en åter till Special Edition. Härligt. Som bonus är kontrollerna väldigt väl fungerande.
1992 kom Pinball Dreams och Pinball Fantasies, skapade i en lägenhet i området där jag växte upp. Jag fastnade fullständigt för Partyland i Pinball Fantasies och har faktiskt knappt spelat de andra. I våras dök Pinball Dreams upp till iPhone och häromveckan kom Pinball Fantasies. Nu blir det Partyland igen. Oj oj. Ida kommer att bli så trött på musiken. :)
1992 dök även Flashback upp. Efter Prince of Persia (var är PoP Classic till iPhone?!) och Another World så är Flashback mitt favoritplattformsspel. Givetvis finns det till iPhone. Lite knöliga kontroller, men härligt spelbart. Jag gillar verkligen storyn, fortfarande. Hållbart!
Samma år kom Wolfenstein 3D som skulle förändra spelandet fullständigt. Det räknas som det första FPS:et även om vissa andra spel var lite före. Givetvis finns det representerat på iPhone och även varianter av Doom (som kom senare från samma företag finns, eller är under utveckling). Aaah, nostalgi, nazinostalgi. ;-)
Well, som alla bra spelgenomgångar så får detta bli del ett. Det finns mängder med nostalgitrippar till iPhone, men jag lovar att gräva fram de trevligaste som är kvar till nästa gång. ;-)
Jag har gjort några internutbildningar via e-learningsystem på Det Stora Företaget™ och en hel del saker är värda att notera. Det dokument jag visar nedan är dead serious i den stora staden USA... så jag låter själva bilden flöda över lite för att trycka på allvarsamheten.
Inför Portugalresan förra veckan hade jag skaffat en iPhone-applikation som tankar hem kartor som man kan titta på offline. Helt otippat heter den OffMaps. Nu kommer jag inte ihåg varifrån den fick sina kartor, men de var dåliga och felaktiga. Jag tog beslutet att trots att kostnaden för datatrafik i Portugal är 40kr/MB (ska visst sänkas till 26kr/MB har jag hört), så använde jag Google Maps (som tankar hem sina kartor över nätet hela tiden) när vi körde på kringelkrokvägar uppe i bergen. Jag hade satt kostnadsspärr på mitt abonnemang vid 1000kr (eftersom jag i Sverige har fast kostnad på datatrafik) och tänkte att det kommer jag väl aldrig upp i. Vid 500kr fick jag en varning via sms - bra funktion. Jag tyckte helt klart att surfandet hade varit värt kostnaden då vi hittat coola vägar, fina utsikter och en bra restaurang, men jag tänkte att jag inte skulle slösa mer pengar. Några snabbsurfningar (trodde jag) senare spärrades abonnemanget då det nått över 1000kr (jag tror slutsumman hamnade på ~1300kr). Jag läste inte instruktionerna så noga så min första tanke var att datatrafik skulle ha spärrats, men syftet med kostnadsspärren är ju att stoppa ökade kostnader oavsett funktionalitet, så under ett antal dagar kunde jag bara ta emot samtal och sms, inte ringa själv, smsa, surfa, etc. Då det kändes klart tungt (yes, I am ubiquitous!) betalade jag räkningen så fort jag kunde. När banken hade processat pengarna så ringde jag Telia och de låste upp abonnemanget på studs utan vidare diskussion. Det var till och med så att väntetiden till deras telefonsupport var runt 5 sekunder.
Så ... tack för det, Telia!
Som födelsedagspresent från min familj fick jag avgiften för min favoritkonferens (vilket förvisso kanske inte säger så mycket, eftersom det är den enda stora konferens som jag varit på), nämligen From Business to Buttons. När jag var på den konferensen för två år sedan hade jag supertrevligt och fick en skön känsla i magen av att inse att jag faktiskt är bra på användbarhet. Förra året var jag arbetslös och kunde inte ta mig iväg, men i år gav jag mig f-n på att göra det. Det Stora Företaget™ gav mig de två dagarna som jobbdagar och jag slapp ta ut ledighet, men resan betalade jag själv och avgiften fick jag, som sagt. Så sugen var jag på att åka.
Vad gäller själva konferensen så motsvarade den förväntningarna, så klart! Jag lyssnade på en mängd bra föreläsningar (som finnas att kika på här; Bill DeRouchey och Garr Reynolds var bäst, med Dave Malouf som god tvåa) och deltog i mycket bra workshops. Den enda föreläsning som inte var bra, den var verkligen skitdålig. Sist på första dagen skulle en Microsoftkille (Developer Evangelist var hans titel) prata om Microsoft Expression Blend SketchUp, som på papperet låter som ett jättebra verktyg för att få prototyper till körbar kod på nolltid. Programmet fungerade ungefär så också, men förutom att det på standard Microsoftmanér såg ut att ha gigantiskt dålig användbarhet med långa menyer, komplicerat workflow och dåliga namn på ... ja, allt ..., så var killen en väldigt dålig föreläsare också. Dessutom kraschade givetvis hans demo några gånger och han slätade inte över det på ett bra sätt.
Under hela konferensen twittrade folk om föreläsningar och annat på #fbtb. Detta visades också på projektordukar runt om i lokalerna. När ovan nämnda snubbe började sin föreläsning så fick jag lust att skriva något dåligt om honom på #fbtb, men kände att det nog skulle vara för elakt. Jag kollade #fbtb och insåg att alla aktiva twittrare (~20 st), inkl. de andra föreläsarna, hade sågat honom fullständigt. När vi kom ut från föreläsningen så hade konferensledningen stängt av projektorerna. Utöver denna uppenbara sågning så hade konferensen också ett system där man la gröna eller röda lappar i en glasskål efter varje föreläsning för att visa vad man tyckte. De flesta andra under dagen hade fått minst 90% grönt och det hamnade bara röda lappar i Microsoftkillens skål. Den bars iväg fort av konferensledningen innan han såg den (tror jag). Workshopen som den killen skulle hålla nästa dag blev inställd. Pinsamt, är ordet. Pinsamt.
Men som sagt, allt annat var toppen. Massa trevliga människor, fantastiska insikter och roliga små anekdoter att föra vidare. En av de roligare var om toaletterna i Malmö Högskolas lokaler (där konferensen höll till).
Förutom anekdoter och bra föreläsningar så fick jag en hög boktips med mig hem. Dessa lovar jag att dela med mig av, men den första är givetvis en gammal klassiker: Gettings Things Done av David Allen. Så ni som inte känner till den, läs. ;-)
