Jag träffade en man i fredags över lunch. En man som gått igenom en svår situation, men nu ser en ljusning, ett hopp. Det påverkade mig väldigt mycket och jag vill dela en del av det han sa med er.
Han kommer ursprungligen ifrån ett annat europeiskt land och när han sökte sitt nuvarande jobb i Sverige undrade han om det fanns goda möjligheter för hans fru att få jobb också. De sa att så länge hon kan engelska så är det inget problem. Han tog jobbet och flyttade till Sverige med sin fru och sin son. Ett år senare hade hon fortfarande inte fått något jobb, fastän hon har en universitetsutbildning bakom sig och talar mycket god engelska (samt började lära sig lite svenska). Han gick då till sin närmaste chef och beskrev situationen som oerhört jobbig. Chefen dodgade samtalet och sa mest "ja, det var ju tråkigt att höra". Ett par månader senare gjorde han ett försök med sin chefs chef, som faktiskt fixade frun en projektanställning med att skriva dokumentation till företagets produkt. Med tanke på vad som hände sedan är det svårt att veta om denne chef gjorde det bara för att få tyst på mannen. Strax efter anställningen blev frun gravid, en graviditet med komplikationer, hennes andra i livet. Hon åkte hem till sin familj vid ett tillfälle och blev kvar där på grund av graviditeten, läkarna sa att hon inte fick flyga. Hon slutförde den dokumentation hon arbetade med och mailade in den. Hon kontaktade chefen hennes (via ett e-mail då han var svår att få tag på) att hon var färdig, hade två månader kvar på projektanställningen och kunde tyvärr inte åka tillbaka till Sverige, men att hon kan arbeta bra därifrån hon var. Samtidigt kontaktade hon svenska försäkringskassan för att se vad de eventuellt kunde hjälpa henne med. Efter någon vecka fick hon svaret att de inte kunde hjälpa henne, för hon hade inte längre någon anställning på företaget.
Under tiden blev hennes man, mannen jag träffade, vid ett flertal tillfällen anklagad för att ha åstadkommit olika typer av fel i produkten. Han gjorde en undersökning, hittade vad som egentligen var felet (inget han kunde rå för) och tog det till sin chef. Denne sade att "sådant där blandar jag mig inte i, det får du lösa själv". Ingen upprättelse alltså. Ett annat problem han dras med är att en av hans medarbetare konstant gör så lite som möjligt, men ständigt beskriver sitt jobb för honom som mer eller mindre outhärdligt. Dock nämner denna medarbetare inget om detta när någon högre chef är inblandad, naturligtvis. Mannen blir dock hela tiden pushad att arbeta mer och mer av sina chefer, och när jag säger att han arbetar mycket, så rör det sig vad jag förstår om 60 timmar i veckan, varje vecka, varje månad, hela tiden. Det lät inte på honom som att så mycket semester har hunnits med alls.
För några veckor sedan satt mannen på ett möte där olika frågor avhandlades. Dokumentationen som hans fru hade skrivit visades upp, en högre chef blev mycket nöjd och undrade vem som hade skrivit den. Den tidigare nämnda medarbetaren sa "Det var jag!" och åtnjöt sedan omgivningens beundran.
Ungefär där tog han ett beslut. Ett beslut han troligen skulle tagit för längesedan. Frun och sonen är kvar i hemlandet. Han håller på att sälja bostaden i Sverige och söker nytt jobb i hemlandet. Jobb som säkert ger mindre pengar, men han har insett att pengar och status inte är allt. Det finns annat som är mycket viktigare. Han önskar bara att han kunde ha sluppit plåga sin familj under de år han arbetat i Sverige.
Jag själv är glad över att jag insett att det finns viktigare saker än jobb, och att det samtidigt är viktigt att hitta ett jobb där man känner att man är uppskattad. Dock hade jag levt i en naiv tro att en situation som ovanstående aldrig skulle hända i Sverige men att det är vardagsmat i andra europeiska länder. Mannen jag träffade har bevisat motsatsen för mig och jag kommer vara mer noga i framtiden om/när jag söker nytt jobb.
Min primathjärna slits mellan att vilja sitta i ett hörn och vaggandes stirra in i väggen och att åka och slå in ansiktet på vissa typer.
Jag hoppas de får ett riktigt bra liv i sitt nygamla land.
Hugo (Webbadress) - Söndag 7 Februari 2010 klockan 21:17